Petter Birgersson: Antingen får man vara i Sverige eller inte
Den utökade informationsplikten är en del i regeringens arbete för att se till att fler av dem som inte har rätt att vistas i Sverige återvänder till sina hemländer. Den har kommit att kallas angiverilag, och flera fackförbund har reagerat starkt. Det innan något beslut ens har fattats om hur den ska utformas och vad den ska omfatta.
Informationsplikten är bara en av flera åtgärder för att fler som saknar rätt att vistas i Sverige ska lämna landet. Men den är känsligast.
Det är den som får utvisningsbeslutet som ska följa det. Men när det inte sker måste myndigheter se till att det verkställs. Det är här krockande principer uppkommer. Människor har rätt till akut vård och barn har rätt till skola. Att då införa en informationsplikt för personal inom dess områden upplevs som angiveri.
Regeringen har tillsatt en utredning som ska redovisa konsekvenser av en sådan informationsplikt. Migrationsministern Maria Malmer Stenergard (M) framhöll på en presskonferens på torsdagen att denna plikt kan strida mot ömmande värden, exempelvis inom sjukvården. Utredningen ska dessutom se till att det lagen utformas enligt internationella konventioner, som barns rätt till utbildning.
I en sak borde det vara enkelt. En lärare ska ta emot de elever som anvisas till undervisning, varken fler eller färre. Besluten om vilka som ska få vara i skolan ligger på andra nivåer. Riksdagen beslutade 2013, under Alliansregeringen, om att barn utan tillstånd att vara i landet har rätt till skola. Sverigedemokraterna motsatte sig som enda parti det beslutet. Kommuner kan dessutom ansöka om statsbidrag för papperslösa barn hos Skolverket. Faktiskt även för skolskjuts. Politiken kan inte vara så schizofren. Informationsplikt på enskild lärarnivå bör vara uteslutet.
Däremot finns mycket annat i Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet som är vettigt. Migrationsministern och tre representanter från de övriga Tidöpartierna presenterade på torsdagen ett tilläggsuppdrag för den.
I utredningen ingår bland annat att det ska bli tydligare när polisen får göra inre utlänningskontroller, alltså kontrollera om en person som befinner i Sverige har rätt att vara här.
Regeringen vill också att Migrationsverket ska få fler verktyg att fastställa verklig identitet. Utredningen ska titta på om och hur fingeravtryck, ansiktsigenkänning och dna-analyser ska kunna användas. Det är en självklar förändring, svenska myndigheter ska veta vem de har med att göra och svenska medborgare ska veta att andra som får tillstånd att vara här är de personer de utger sig för att vara.
Att avskaffa preskriptionstiden för utvisningsbeslut är ett annat vettigt förslag. En preskriptionstid på fyra år uppmuntrar människor att inte följa utvisningsbeslut. Då kan en ny asylprocess börja om. Fredrik Malm (L) uppgav på presskonferensen att var fjärde asylansökan i dag gäller en person som tidigare har fått avslag. Denna uppmuntran att inte följa utvisningsbeslut bidrar onekligen till det som kallas skuggsamhälle med svartarbete, brottslighet och utnyttjande.
I hög grad är åtgärder för att se till att den som vistas i Sverige verkligen har rätt att göra det befogade. Det gäller faktiskt oavsett vilken syn man har på invandringspolitiken. Sverige ska ta väl hand om dem som har rätt att vara här och det är självklart att motkravet är att den som lever här följer svensk lag. Klara och tydliga regler är bra för alla.
