Ännu hindras kärlek
Idag öppnas Stockholm Pride som är årets händelse för tiotusentals HBTQ-personer. Festyran ger knappast intryck av en rörelse som möter motstånd. Men HBTQ-personer har fortfarande sämre livsvillkor: hedersnormer och förbud mot surrogatmödraskap är bara två exempel på detta.
Att kvinnor drabbas av hedersnormer har länge uppmärksammats. När man pratar om hedersförtryck får man dock inte glömma att hederskulturer också hindrar HBTQ-personer från att leva som de vill. Även i Sverige blir människor dödshotade av sina nära och kära på grund av de älskar fel person eller har fel identitet.
I Sverige är inte surrogatmödraskap, det vill säga att en kvinna blir gravid och föder barn med syftet att inte behålla det, tillåtet. Vänsterfeminister, representerade av bland annat Feministiskt Initiativ, vill behålla nuvarande lagstiftning. De anser att surrogatmödraskap är ett sätt att utnyttja kvinnor. Ett jämställt samhälle borde dock tillåta att kvinnan göra vad hon vill med sin kropp, även föda fram andras barn.
Det finns gott om positiva erfarenheter från andra länder. Inga studier visar på att barn som fötts av surrogatmödrar skulle må sämre än andra. Ett bra regelverk ger surrogatmamman rättigheter och säkerställer att hon agerar efter sin vilja och inte av exempelvis ekonomiska skäl. Ett ja till surrogatmödraskap skulle ge homosexuella män, och andra som inte kan eller vill skaffa barn på andra sätt, möjligheten att få uppleva lyckan av att bli förälder.
När regnbågsflaggan vajar över huvudstaden och Pride beskrivs som en folkfest är det lätt att tro att slaget är vunnet. Den som tittar närmare upptäcker att så inte är fallet. Såväl lagstiftning som normer hindrar fortfarande människor från att leva som de vill.
