Annie tar fram sin ”gun”
Hon är bäst när det verkligen gäller, brukar folk säga om Annie Lööf; hon har vinnarskalle utöver det vanliga. En tävlingsmänniska.
Att Centerpartiet inte rasade ur riksdagen 2014 sägs bero på valrörelsens sista veckor där partiledaren röt och stred mot både Sjöstedt och Löfven, så att hon fick hårda ord – och till och med en berömd knuff – tillbaka. Osynlig var hon definitivt inte.
Hennes kollega Martin Ådahl spädde på varumärket med sin våldsamma ”Ta tillbaka det”-debatt med Ali Esbati (V) i SVT. C visade sig vara lika eldiga som Lööfs kalufs. Se upp socialister!
Partiet backade visserligen jämfört med 2010 men det blev långt ifrån tal om att ropa på Kamrat Fyra Procent – något många fasat för.
Nu får vi se vad som händer härnäst; ska Lööf ta över chefsposten i Alliansen efter Fredrik Reinfeldt (M)?
Förra helgen hade partiet eftervalskonferens, och enligt Aftonbladet fanns där ett internt dokument som sa att ”Annie Lööf ska synas mest i debatter och intervjuer relativt övriga Alliansledare”. Partisekreterare Michael Arthursson kommenterade: ”I det läge som är just nu ökar ansvaret för henne att kliva fram”. (10/10)
Politiken är fortfarande något oklart formulerad. Hur man ska få ihop de knarkliberala energiknippena runt Stureplan med de mer konservativa och lugna landsbygdsborna har ansetts vara ett dilemma. Men att landsbygden inte bara består av bönder som lufsar omkring på åkern vet alla utanför Stockholm. De som inte har som mål att göra varje del av Sverige till ett New York i miniatyr, utan helt enkelt vill leva närmare natur och grannar, kan vara både driftiga småföretagare eller snygga storbönder som hunkarna i tv-programmet ”Bonde söker fru”.
De som bor i småstäder är inga misslyckade figurer som valt Ystad eller Bromölla för att de aldrig fick in en fot i Stockholms innerstad. De är i stället många gånger personer som värnar om både miljö och näringsliv; de förtjänar att tas på allvar. Därför är Centerpartiets plan att bli ett grönt jobbparti intressant och attraktiv.
Centerpartiet må vara spretigt, men att Lööf är rak i ryggen som en fura har blivit alltmer tydligt sedan valet. Det känns fräscht, värdigt en ledare.
”Det är nej till att sitta i regeringen med S”, sa hon dagarna efter valet. I partiledardebatten i riksdagen häromdagen sa hon om S: ”Er jobb- och landsbygdspolitik är ord utan substans”. Och redan för ett år sedan skrev hon till Löfven på Twitter: ”Det finns tre saker som jag tycker riktigt illa om: 1) socialism 2) arrogans 3) män som inte förstår ett nej. Jag säger nej till (S).” Väljarna kan knappast tveka inför vilken sida Annie Lööf står på.
Vissa menar att hon ler för mycket. Andra att hon är för ung. Men ingen kan ignorera att hon finns och att Annieansen kanske snart blir namnet på det borgerliga samarbetet. När hon blev vald 2011 sa hon att målet var att C ska ha 20 procent år 2022. Efter hennes insatser i höst är det kanske fler än hon själv som tror att detta är möjligt.
