Annons
Ledare

Anfall är bästa försvar

Finansminister Anders Borg (M) är i praktiken också regeringens försvarsminister. Det visar prioriteringarna. Ekonomin sätts främst. Militären har utsatts för såväl retoriskt prickskytte som mentala drönarattacker från finansdepartementet.
Ledare • Publicerad 15 juni 2012
Jobbig. Arkiv: Lars Hedelin
Jobbig. Arkiv: Lars HedelinFoto: 

Försvarsministertaburetten är därför det närmaste man kan komma om man ska försöka identifiera någon katapultstol i alliansregeringen: Mikael Odenberg (M) och Sten Tolgfors (M) har åtföljts av Karin Enström (M).

Nu ska en M-märkt arbetsgrupp i regeringskansliet utreda ytterligare besparingar inom försvaret. Annars blir det inget ”Super-Jas”. Det talas om förbandsnedläggningar, vilket skulle strida mot alliansöverenskommelsen från 2008.

Annons

Överbefälhavare Sverker Göranson har redan med dagens anslag påtalat att militärens förmåga att skydda territoriet är naggat i kanten. Låt vara att ÖB har ett egenintresse av mer resurser, men kanske kan man tänka sig att han ser bortom detta; gör en bedömning som grundar sig på ett nationellt intresse.

Med Borgs försvarspolitik tycks militär verksamhet enbart kopplas till arbetslinjen. Militärindustriella satsningar hanteras som om de betyder mer än försvarsförmågan, då de – precis som vapenexporten till diktaturer – skapar jobb.

Kruxet är bara att försvaret inte främst är till för att hålla sysselsättning och exportinkomster uppe utan för att skydda landet, värna tryggheten och stå upp för demokratiska värderingar.

I stället för att till varje pris hålla försvarsindustrin under armarna bör regeringen därför hålla huvudet högt. Stoppa vapenexport till diktaturer. Inse att utveckling och tillverkning av vapen kostar mer än det smakar. Klarar Österrike av att både hålla sig formellt alliansfritt och köpa vapen från andra länder, så borde Sverige också kunna det.

Är det något politikområde som kräver breda överenskommelser så är det säkerhets- och utrikespolitiken. Att M ändå väljer att utreda nya besparingar i egen regi – med statsekreterare från försvarsdepartementet, finansdepartementet och statsrådsberedningen – visar inte enbart nonchalans mot tidigare överenskommelser och allianskolleger, utan vittnar också om att ekonomin står i ohotat fokus.

Försvarspolitiken är inte så viktig som den en gång var. I valet 2010 rankades säkerhetspolitiken som 17:e viktigaste fråga i SVT:s vallokalsundersökning. En tolkning av detta är att frågan rankas lågt, därför att det har funnits en bred samsyn. Moderaterna verkar dock göra en populistisk tolkning, tror sig kunna hantera försvaret hur som helst utan att det får effekter på sympatierna.

Det borde alliansens försvarsvänliga partier utnyttja. Kanske kan det återställa den rubbade maktbalansen.

Mikael Hallqvist
Jonas Duveborn
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons