Anderssons dilemma
Här kommer Sveriges nästa finansminister – om opinionsmätningarna står sig. Magdalena Andersson, Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson, presenteras ofta med de orden. Så även när hon på måndagen gästade Europaforum i Hässleholm. Då är frågan, hur ser hennes ekonomiska politik ut?
Magdalena Andersson är nu inne på sitt tredje år som finansministerkandidat. Under den här tiden har hon verkligen gjort sig känd som den förste på länge som kan mäta sig mot sin huvudmotståndare, finansminister Anders Borg (M), om vem som är bäst på att ta ansvar för statens finanser.
På Europaforum höll Andersson ett anförande om det ekonomiska läget i Europa och i Sverige. Att beskriva hur läget är och vad prognoserna säger om de kommande åren är något som hon behärskar väl. För Europas del ljusnar det nu efter några riktigt tuffa år efter finanskrisen 2008. Visserligen ser den globala tillväxten utan att växa snabbare än den i Europa, men kurvorna pekar uppåt för 2014 och de kommande två åren.
Ändå finns det svåra problem, den höga arbetslösheten i vissa länder, framför allt bland unga människor.
När Magdalena Andersson begränsar perspektivet till Sverige är utmaningen densamma, arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå runt 8 procent. Framför allt oroas Andersson av att långtidsarbetslösheten har stigit kraftigt, från cirka 25 000 år 2007 till dagens drygt 70 000. Det omfattar personer mellan 16 och 64 år som varit arbetslösa mer än två år, det vill säga arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden. Här finns en stor utmaning. Frågan är: Vad vill Socialdemokraterna göra åt det?
Frågan blir särskilt aktuell med tanke på att partiet satt upp målet att Sverige ska EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020.
Lyssnar man på Andersson är svaret ökade offentliga investeringar på infrastruktur, bostäder och grön omställning, ett kunskapslyft för att minska rekryteringsgapet på arbetsmarknaden och en aktiv näringspolitik med satsningar på innovation och export som ska gynna små och medelstora företag.
Allt detta kräver pengar, vilket vanligtvis finns i ett reformutrymme. I nuläget finns det dock inte ett sådant de kommande åren. Ska överskottsmålet finnas kvar, vilket Magdalena Andersson vidhåller, måste pengarna tas från annat håll, genom skattehöjningar.
Här har Andersson presenterat två åtgärder, att återställa den sänkta arbetsgivaravgiften för unga människor och slopa den sänkta restaurangmomsen. Detta med hänvisning till att åtgärderna kostar för mycket i förhållande till vad de ger. Hon vill alltså bekämpa arbetslösheten genom att göra det dyrare att anställa.
Magdalena Andersson har anklagat Anders Borg för att ha stora hål i sin budget. Men det är också ett problem som Andersson får tampas med om hon blir Sveriges nästa finansminister. Framför allt kan man fråga sig: Hur blir jobben fler om det blir dyrare att anställa ungdomar?
Det är lätt att sätta upp mål om EU:s lägsta arbetslöshet men bra mycket svårare att beskriva vägen dit. Det tycks som att Magdalena Andersson kör i diket redan vid första kurvan.
