Alla kan följa med

Med papegojans envishet har näringsministern kommenterat den ena opinionsundersökningen efter den andra. Röstläget har blivit högre och högre. Stödet för hennes parti lägre och lägre.

Regeringens småpartier befinner sig i ett utsatt läge. Det har man gjort en längre tid och höstbudgeten blir ett försök att vända trenden. Under förra veckans regeringsförhandlingar på Harpsund meddelade statsminister Fredrik Reinfeldt – tillsammans med sin främsta egenskap, finansminister Anders Borg – att Moderaterna accepterar det C-märkta förslaget om sänkt restaurangmoms.

Den eftergiften följs nu upp av ytterligare två utsträckta händer. På fredagen presenterade it- och region­minister Anna Karin Hatt ett budgetutrymme för bredbandsutbyggnad på landsbygden. Satsningen beräknas kosta 165 miljoner per år under tre år – en summa som dels ska ge fler hushåll fiberkabel, dels rädda kvar Center­partiet i riksdagen.

Bara några timmar innan Hatts besked kunde en triumferande Göran Hägglund kommentera en krist­demokratisk framgång: gåvor till ideella organisationer blir avdragsgilla. Därmed innehåller regeringens höstbudget tydliga inslag av centerpartistiska och kristdemokratiska idéer.

Den som är stor måste vara snäll. Det är lätt att förstå varför Reinfeldt går sina mest lojala samarbetspartier till mötes. Lika självklara är Centerns och Kristdemokraternas försök att glädja sina kärnor. Bredbandsutbyggnad är en förutsättning om hela landet ska leva, avdragsgilla gåvor lär skölja en syndaflod av pengar över pingströrelsen.

Reformerna syftar båda till att stärka civil­samhället. Det ligger i linje med borgerlig politik – även om en liberal bör känna ideologiska tveksamheter. Om marknaden bedömer en bredbandsutbyggnad olönsam, finns självklart farhågor om nyttan med statliga investeringar.

På samma sätt har förslaget om avdragsgilla gåvor ett paternalistiskt drag – ge pengarna till det staten anser gott så får du göra avdrag.

Det är tveksamt om staten bör uppmuntra gåvor till exempelvis trosrörelser med inslag av social kontroll.

Centerpartiet och Kristdemokraterna balanserar på opinionens brant. Frågan är om höstbudgetens reträtt till mer hemtama marker ger någon respit. Bara rörelsernas närmast sörjande lär rösta på partier vars stora politiska framgångar är moderata eftergifter.

Det är inte alls säkert att alla tjänar på att bidra.