Agera mot mobbning
Skånska Dagbladet skrev i förra veckan om en pojke som under lång tid utsatts för våld och trakasserier av andra elever. Trots att skolans mobbningsgrupp kopplats in hände ingenting – föräldrarna till mobbarna ansåg nämligen att de egna barnen var oskyldiga.
Till sist fick pojken motta ett dödshot. Då fick pojkens pappa nog och åkte hem till den värsta plågoanden och skällde ut honom.
Dagen efter upphörde mobbningen. Men berättelsen slutar inte där – pappan står nu åtalad för hemfridsbrott.
Man kunde tro att alla föräldrar skulle reagera med förfäran om det kom fram att det egna barnet hade börjat slå och hota andra barn och göra allt för att få slut på beteendet. Men händelserna i Skåne visar tydligt att alla föräldrar inte klarar av att ta sitt ansvar för att motverka mobbning.
Det gör det än viktigare att alla skolor tar sin uppgift på stort allvar. Tyvärr görs inte det i dag. Skolorna har en skyldighet att arbeta preventivt för att motverka mobbning och upprätta likabehandlingsplaner. Ändå visar statistik från Skolinspektionen att nio av tio skolor saknar eller har brister i sina likabehandlingsplaner.
Om det beror på okunskap eller bristande engagemang är svårt att säga. Men statistiken tyder på att mycket återstår att göra i skolorna.
För även om det är omöjligt att helt stoppa mobbningen går det i många fall att förebygga att den uppstår.
Enligt en sammanställning som Brottsförebyggande rådet, Brå, har gjort, fungerar anti-mobbningsprogram som ett relativt effektivt motmedel. På skolor som använder sig av sådana program minskar antalet mobbare med 23 procent och antalet mobbade med 17 procent jämfört med skolor som inte gör det.
Brås studie visar också att mobbningen kan få svåra konsekvenser under lång tid. När ett barn blir mobbat reagerar vuxenvärlden ibland med att det handlar om en begränsad tid i livet – allt kommer att bli bättre när klassen splittras och eleverna går vidare till en ny skola. Men faktum är att mobbning kan ge både den som mobbar och den som blir mobbad men för livet.
På skolor där det förekommer mobbning är risken större att det spiller över i grovt våld. Forskning visar att mobbande pojkar oftare än andra blir kriminella. Och de som har blivit mobbade har även som vuxna en lägre självkänsla och en mer depressiv livsinställning än andra.
Rektorer och skolledning måste våga fatta tuffa beslut: om det så gäller att flytta mobbare till andra skolor eller att splittra elevgrupper som agerar destruktivt. Om inte skolan agerar kan resultatet, som i det aktuella fallet i Skåne, bli ett rättsfall istället. Det är den som blir mobbad som först och främst måste få skydd och hjälp – inte mobbaren.
