Annons
Ledare

Petter C Larsson: Afghanistan - en nation fångad mellan dåtid och nutid

Den 30 augusti 2021 var Kabul en stad i kaos. Det är nu två år efter det att västmakterna drog sig tillbaka från Kabul och Afghanistan och landet är fortsatt präglat av tragedier.
Petter C Larsson
Gästkrönika • Publicerad 30 augusti 2023
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Talibanerna firar tvåårsjubileum sedan västmakterna lämnade Afghanistan.
Talibanerna firar tvåårsjubileum sedan västmakterna lämnade Afghanistan.Foto: Siddiqullah Alizai

Övergången från ett krigsområde till en tillvaro under talibanernas styre har varit och är en dyster resa. Jag minns att jag under en av mina resor till Kabul, innan västmakternas uttåg, fann en stunds andrum i den svenska ambassadens fridfulla trädgård. Dessa flyktiga pauser, i kontrast till den ständigt närvarande spänningen på gatorna utanför, blir nu i efterhand en gripande påminnelse om att vi från västländerna alltid haft valet att kliva in eller ut ur afghanernas verklighet.

Talibanerna, som en gång uppfattades som en marginell rebellrörelse, har tagit över kontrollen och infört sharialagar med sin rigida tolkning av islamisk lag och principer. Trots inledande men föga trovärdiga signaler om inkludering och ökad jämställdhet har styret kännetecknats av ett målinriktat förtryck av kvinnor, etniska minoriteter och opposition, vilket har lett till en djupgående försämring av rättigheter och friheter.

Annons

Kvinnorna har fått bära bördan av talibanernas regressiva politik. Deras rättigheter, från utbildning till anställning, har systematiskt nedmonterats, vilket omintetgjort årtionden av hårt förvärvade framsteg. Restriktionerna för högre utbildning och yrkesmöjligheter, har inte bara begränsat deras framtidsutsikter utan kastat ytterligare en skugga över nationen och dess framtid.

Även medierna har drabbats. Stängningen av flertalet nyhetsorganisationer och ihållande hotbild mot reportrar har kvävt pressfriheten och dämpat de röster som en gång anade ett ljus i tunneln.

Ekonomiskt står Afghanistan på osäker grund. Talibanernas oförmåga att tillhandahålla grundläggande samhällstjänster har förvärrat en redan bräcklig situation och hotar att vidga de sociala klyftorna och underblåsa missnöjet.

I detta osäkra klimat har det skett en märkbar ökning av kinesisk affärsverksamhet i Kabul. Denna utveckling väcker frågor om Kinas långsiktiga avsikter i regionen och de geopolitiska konsekvenserna av ett växande kinesiskt inflytande.

Säkerheten är fortfarande en kritisk och olöst fråga. Den ihållande internationella oron över talibanernas kopplingar till terroristorganisationer som al-Qaida, tillsammans med uppgifter om pakistanska drönaroperationer över afghansk mark, skapar tvivel om talibanernas förmåga att skydda nationen från yttre och inre hot.

När jag reflekterar över Afghanistans situation, drygt två år efter de få lugna stunderna i Kabul, dröjer sig mina tankar kvar hos dess folk. Medan den globala uppmärksamheten riktas mot den akuta krisen i Ukraina är det moraliska dilemma som vi i väst står inför både djupgående och personligt.

Hur förenar vi vårt ansvar för dem vi har övergivit i Afghanistan med de omedelbara behoven i en konflikt som nu står på tröskeln till Europa? Tiden läker möjligen våra sår, men inte såren i Afghanistan.

Svenska ambassadens gamla lokaler i Kabul står nu tysta och tomma som en stark symbol för dessa obesvarade frågor och ouppfyllda löften. Det är en påminnelse om att vårt fokus kan skifta, men ekot av våra val finns kvar och genljuder i de liv som är fångade mellan det förflutna och nuets oförsonliga realiteter.

Petter Larsson, risk- och säkerhetsrådgivare

Annons
Annons
Annons
Annons