Anders Gustafsson: 26 000 skäl att vara tacksam
Som ledarskribent skriver man så många texter att man knappt kommer ihåg dem alla. Fokus är alltid på nästa text, den läsarna ännu inte har läst.
Vissa texter glömmer man dock inte i första taget. Sommaren 2021 sändes dokumentären ”Pappa och kalla kriget – Stridsflygarna som försvarade Sverige” i SVT, berättelsen om de 550 svenska stridsflygare som dog i tjänst under kalla kriget. Trots att Sverige aldrig var i krig.
De svenska piloterna skulle flyga lägre, i större förband och göra allt mer avancerade övningar. Om ryssen kom skulle vi vara beredda.
Och beredda, det var vi. 1958 har Sverige världens fjärde största flygvapen, med drygt 1 000 flygplan. Från Saab rullar avancerade stridsflygplan ut i en strid ström. Ett bevis på att svensk ingenjörskonst är av världsklass men att testflyga plan var också en uppgift förenad med livsfara.
"Lars, solljuset kommer där. Det är precis som om pappa är med här. Han lyser på oss.”
Orden är Lena Björklunds i ”Pappa och kalla kriget”. I sällskap med sonen Lars besöker de platsen där deras make respektive far omkom i ett flygplanshaveri i slutet av 1970-talet. Fortfarande, över 40 år senare, finns rester av stridsflygplanet kvar på marken. Bland grenar, mossor och stenar.
”Bakom uniformerna på piloterna och sjömännen finns mammor och pappor, bröder och systrar, män och fruar”Anders Gustafsson
Bor man i östa Blekinge är försvaret ständigt närvarande. Från örlogsbasen letar sig ubåtar och Visbykorvetter ut genom Karlskrona skärgård till Östersjöns öppna hav. Från banorna på Blekinge flygflottilj lämnar helikoptrar och stridsflygplan vår trädbeklädda tunna jordskorpa och beger sig upp i skyn.
Och bakom uniformerna på piloterna och sjömännen finns mammor och pappor, bröder och systrar, män och fruar. I ena stunden gungar de sitt barn i Amiralitetsparken, i andra stunden finns de på Östersjöns botten med havet ovanför sina huvuden.
En av upphovsmännen bakom dokumentären ”Pappa och kalla kriget” berättade att hon var mäkta irriterad över en av Försvarets många reklamkampanjer. ”Ta ett sabbatsår” löd budskapet i stora reklamannonser. Det var inte särskilt lyckat, som om försvaret skulle vara ett yogaretreat för bortskämda 19-åringar. Försvaret av Sverige är ingen lek, varken i krigs- eller i fredstid.
I veckan avslutades den största svenska försvarsövningen som genomförs i vårt land på över 25 år. 26 000 män och kvinnor från 15 länder deltar i övningen.
Under Aurora 23 övades bland annat ett scenario med ett anfall från sjöss mot den skånska sydkusten – som skulle motas från land av robotenheter, från sjöss av korvetter och från luften av stridsflyg i en samordnad sjömålsattack.
Operationen var lyckosam och flertalet av fiendens fartyg slogs ut men dessvärre träffades också ett svenskt fartyg av fientlig robot och gick under. Nu var detta bara övning och ”träffarna” simulerade. Men det är en påminnelse om att i krig, liksom nu i Ukraina, så kommer försvaret mot en angripare att innebära egna förluster.
Krig är på riktigt. Försvaret av vårt land är på riktigt. Freden är ingen självklarhet utan något vi måste försvara. Många klagar på försvaret. När Aurora 2017 var över klagade Katarina Mazetti i ETC på att ”19 000 glada stridspittar”, till en kostnad av en halv miljard, hade ”lekt krig” (ETC den 1 oktober 2017). Efter denna övning vill jag i stället passa på att uttrycka ett stillsamt tack. Tack för att ni försvarar oss – och varje dag lever med de risker det innebär.
