2012: Krisår inte bara i ekonomin

Skåne vårdades

S jukvården väcker känslor. Rapporter om vanvård väcker avsky. Och när patientsäkerhet sätts mot budgetmål blir det svårt att framstå som den största av människovänner.

Fråga regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult (M). Hon har under 2012 haft ett, minst sagt, svårt pedagogiskt uppdrag. Fått ta emot namnlistor med protester från vårdanställda utan att riktigt nå ut med att köerna har minskat och patientsäkerheten ökat. Eller ens fått ett erkännande för att regionen till slut har fått bukt med kostnadsutvecklingen.

Trots stora engångsintäkter i form av återbetalda försäkringspremier från AFA gör Region Skåne ett negativt resultat 2012. För andra året i rad. 2013 ser tufft ut. Men det ska gå.

Vården är värd en omsorg som märks både hos patienterna och i resultaträkningen.

Jonas Duveborn

USA älskades

E n pizzakung som baserade sin skattepolitik på siffermagi 9-9-9, en advokat som förklarade att preventivmedel är att skaffa sig en licens för syndigt sex och en superrik affärskille som ingen egentligen gillade. Någon av dem kunde ha blivit USA:s president. Han som ingen ville ha gick längst. Men ingen av dem gick ända fram.

Istället blev det den genomsympatiske, respektingivande och medkännande familjefadern som försvarade sin plats i Vita huset.

Man behöver inte hålla med om allt i hans politik, man kan vara missnöjd med vad han åstadkommer eller misslyckas med att åstadkomma. Men med sin bakgrund representerar han det moderna samhället, där även den med faderliga rötter i Afrika kan kliva högst upp och bli landets och världens mäktigaste politiska makthavare.

USA är galet. Men killen de väljer fram till Vita huset blir den vi gillar bäst. Man måste älska USA.

Petter Birgersson

Sossarna våndades

Året inleddes med att Socialdemokraterna efter svåra inre konvulsioner bytte partiledare. Ut gick storprataren Håkan Juholt och in kom hans motsats, Stefan Löfven. Och i allt väsentligt har partiet förändrats under året.

Under sin korta sejour som partiledare drog Juholt S mot vänster, efterträdaren har styrt partiet mot mittfåran.

Men det finns fler skillnader. Stefan Löfven har framför allt utmärkt sig i att han inte säger så mycket. Istället vill han skapa trovärdighet med sin politik och inte ta till de stora åthävor som utmärkte Håkan Juholt.

När väl Löfven säger något handlar det om näringspolitik, innovationer och satsningar på utbildning. Hans förslag är förvisso konkreta men det är ingen politik man vinner val på.

Socialdemokraterna har under det gångna året ömsat skinn och blivit ett mittenparti. Ändå saknas svar på många frågor. Vad har partiet för vision? Hur ska välfärden garanteras?

Snart är det dags för musslan Löfven att bekänna färg. Om han gör det före valet 2014 återstår att se.

Mattias Karlsson

2013: Så vinner fler i framtiden

Under det kommande året måste politikerna våga ta tag i de stora frågorna – och fortsätta debattera någon gammal.

Underskatta inte liberalismen

H ela hösten och början av vintern präglades av ett ord: varsel. Skåne tillhör de delar av landet där varslen varit flest – runt 10 000 det senaste året. Plastal i Simrishamn, Trelleborg AB i Trelleborg, Tarkett i Hanaskog – det är bara några exempel på företag som tvingats meddela att de drar ner på personal. En del förklaras av att konjunkturnedgångar och strukturomvandlingar slår hårt mot traditionella industribranscher. Men inte heller läkemedelsforskning och mobilteknologi är fredat – fråga Lund.

I debatten läggs förvånansvärt mycket energi på perifera saker. Utgångspunkten tycks vara att det bara handlar om att fördela, alla resurser finns redan. Få funderar på vad som genererar de där pengarna. Bakom varje krona finns nämligen en arbetsinsats. Och det är i verksamheter som få politiker begriper sig på – småföretagen – som de nya jobben ska komma. Då måste också risktagande uppmuntras och avundsjuka mot den som lyckas motarbetas. 2013 kan bli året då alliansen lanserar en liberal skatteagenda, där man inte skäms för att arbete och investeringar ska löna sig.

Petter Birgersson

Närmare euron till oss

F ör lite drygt tjugo år sedan tvingades Sverige släppa kronan fri. Följden blev att den flytande kronan snabbt föll i värde. Förvisso gav det exportföretagen en bra skjuts men det skedde på grund av valutadopning, inte på grund av att företagen blivit bättre.

Sedan dess har kronan som skvalpvaluta åkt upp och ner i värde. Som lägst var den i februari 2009. Under året som gått har dock kronan stärkts, utan att Sverige kan göra något. Jo, en sak kan man göra, gå med i euron. Men svenska folket sa sitt i folkomröstningen 2003. Idag är opinionen för ett euromedlemskap lägre än någonsin.

Fördelarna av att vara utanför euron har varit många när det stormat i eurozonen. Sverige har tjänat på att segla i egen skuta i världsekonomin. Det kan dock bli för mycket av det goda – skulle kronan fortsatt öka i värde slår det direkt mot den svenska industrin, och i förlängningen även mot tillväxten.

Det behövs långsiktiga spelregler för att bättre klara framtidens utmaningar. Låt därför 2013 bli året då Sverige tar ett kliv närmare euron, inte bort från den.

Mattias Karlsson

Debatten färdas väl

I den inrikespolitiska stiltje som delvis har rått under 2012 finns en fråga som Socialdemokraterna antingen räds eller hyser förhoppningar till, beroende på vilken falang de tillhör: Vinster i välfärden. Ska de begränsas? I så fall hur?

Det största oppositionspartiet ska sätta ner foten på sin kongress i Göteborg i april. Oavsett vilket beslut som tas lär nog frågan leva vidare, ungefär som när partimedlemmarna gick och väntade på att partiledare Stefan Löfven skulle säga vad han tycker. När han väl gjorde det var det fortfarande oklart vad han menade. Och vänsterfalangen gick i taket. Ändå.

Den svåra konsten för Löfven är att hålla en sansad och företagsvänlig linje, samtidigt som han ska hålla väljarna på vänsterkanten på gott humör, så att de inte flyr till Jonas Sjöstedt (V).

Må vinstdebatten hålla i sig.

Jonas Duveborn