S till vänster för demokratins skull

Och genast ekar alla liberala ledarskribenter detsamma. Det var inte under Olof Palme som partiet var som starkast. Utan under Per Albin och Erlander när man sammanbetade med bondeförbundet (läs den borgerliga mitten). Det är väl ett riktigt konstaterande.

Kan man räkna med att historien upprepar sig? Vad gör man när borgerligheten är ett block och den borgerliga vänstern representeras av högern (Moderaterna). Skulle Svante Nycander eller du, käre läsare, tveklöst placera Maud Olofsson eller major Björklund till vänster om Reinfeldt? Och varför skulle de samarbeta med sossarna när de har Fredrik? Stor sak i det.

Det som förvånar är att Nycander och en rad borgerliga eftersägare förbiser att det vore bra för demokratin om socialdemokratin beslöt sig för en vänsterlinje. Alternativen skulle då bli tydligare. Om inte Moderaterna går till höger får väl sossarna gå till vänster.

Men det finns ju redan ett parti som är ännu mer på vänsterkanten, kan man invända. Det partiet har en omöjlig sits. Det har en belastande historia, som det hela tiden måste ta avstånd från. Man står längst till vänster, inga vinkande ministerposter behöver hämma den muntraste och ansvarslösaste vänsterhållning. Ja, man vågar vara fräck och inopportun och känner enbart glädje av att kunna chockera en borgerlig värld.

Hur lätt är det inte då att utropa sig som kommunist! Och hur svårt blir det inte då samtidigt att ha trovärdighet när man helt tar avstånd från det förflutna och allt vad kommunism heter. Jag tror inget parti kan leva med två så motstridande psykologiska tendenser. Det tycks bara vara sossarna – kända för sin långa kamp mot kommunismen – som kan vara radikala, utan att det luktar Stalin.

Så vänstersocialdemokrati behövs för demokratins skull. Medborgarna bör inte straffas för att de går åt höger med att berövas varje alternativ. Och borgerliga ledarskribenter, som under sossarnas långa maktinnehav aldrig försummade att påpeka att det var bra för demokratin med maktskifte, bör kanske ta till sig mina resonemang. Att det den här gången inte sammanfaller med egenintresset att se detta, hämmar naturligtvis inte klarsynta och uppriktiga liberaler.

Nu varnar vissa liberaler för vänstersocialdemokratin av omsorg om liberalismen. Om en socialdemokratisk vänster vinner valet så är det ödesdigert för den ekonomiska liberalismen. Det finns inget att invända i sak mot detta.

Man får väl välja om man som demokrat bör bekymra sig om demokratin. Eller om man som liberal bör bekymra sig över att man har motståndare. Man kan inte göra båda sakerna samtidigt.

Lars Westerberg är fri skribent och mångårig medarbetare på Obs! i P1.