Annons
Kultur

Trädgårdstomtarnas dunkla förflutna

När författare Gabriella Håkansson flyttade tillbaka till Skåne var det så vackert som hon mindes. Och byn där deras hus var fin. Det var bara en sak. Trädgårdstomtarna. Det här är hennes första Lördagskrönika för kultursidan.
Kultur • Publicerad 5 oktober 2013
Trädgårdstomtarna blir allt fler och dess betydelse och placering har skiftat med tiden.
Trädgårdstomtarna blir allt fler och dess betydelse och placering har skiftat med tiden.Foto: Foto: Bass Nilsson

Det var sex år sedan jag flyttade tillbaka till Skåne efter en längre tids vistelse i Stockholm. Landskapet var precis lika vackert som jag mindes det och byn var den allra finaste lilla kyrkby, livet var frid och fröjd och skånsk pastoral – tills jag hälsade på närmsta grannen. Vad hade hon i rabatten egentligen?

En trädgårdstomte!

Annons

Jag tittade bort, skämdes över den fula tingesten, men sa inget av hänsyn. Tänkte att det måste vara ett misstag. Grannen är ändå en kulturell och bildad människa. Men nej då. Det dröjde inte länge förrän jag insåg att de fula tomtarna invaderat hela det skånska landskapet.

En bekant försökte förklara. Trädgårdstomtar är det nya svarta (eller orangea). Den yngre generationen dyrkar dem - vänta tills du kommer till Tyskland!

Jaha, på det viset.

Tomtarna blev som en besatthet. Jag ville veta allt, var tillverkas de – var kommer de ifrån? Jag köpte böcker, läste som en galning. De första dokumenterade trädgårdstomtarna visade sig vara huggna i sten och prydde renässansträdgårdarna i södra Europa, men det var inte förrän den brittiska överklassen under 1700-talet började intressera sig för trädgårdsanläggning som tomtarna blev allmängods. Ett gotiskt slott utan nissar i orangeriet var otänkbart. Trädgårdsgurun och poeten Alexander Pope skrev att de är ”jordens demoner som älskar att göra sattyg”. Men redan i mitten av 1800-talet hade kultureliten tröttnat och tyckte att tomtarna var tacky trädgårdsnostalgi som hörde äldre tider till. Bort med dem!

Så vad gjorde tomten?

Han övergav de brittiska adelsmännen och erövrade istället de breda folklagrens hjärtan genom att flytta inomhus. I det senviktorianska hemmet var en handmålad porslintomte på spiselkransen ett måste och efter sekelskiftet 1900 var triumfen ett faktum. Alla hade tomtar. Och det var nu man började ställa ut sina figurer i trädgården igen - och så började allt om på nytt. Trädgårdstomten fick en renässans och den absoluta höjdpunkten i dess historia inföll under mitten av 1980-talet när muren föll och Stalinbyster blev out of fashion. Mängder av betonggjuterier i forna öst hotades av nedläggning. Vad göra?

Trädgårdstomtar så klart! Plötsligt börjar de små tomtarna massproduceras och i Polen och Tjeckien kantades vägarna med billiga tomtar i alla upptänkliga former och färger. År 2005 lär 5 miljoner tomtar ha sålts intill den tyska gränsen och vid det laget hade Polen fått sitt alldeles egna tomteland i den ekonomiskt bankrutta gjuteristaden Nowa Sol. Här sålde man nu 5000 tomtar i månaden till turister och i takt med att tomtarna blev populära blev de också allt mer vulgära. Plötsligt kunde man köpa nissar som gjorde allt möjligt obscent och blottade kroppsdelar som en tomte aldrig förr blottat. Trädgårdstomtar med jätte-erektion?

Nej usch – detta måste vara slutet på historien!

Eller inte. Den som forskar djupare i trädgårdstomtarnas dunkla förflutna inser att vi gått varvet runt och återgett trädgårdsnissen sin ursprungligt obscena gestalt. Det finns nämligen de som menar att europeiska trädgårdstomtar har sitt ursprung i den antika fruktbarhetsguden Priapus – en småväxt gudom som kändes igen på sin luva, kappa och absurt stora penis. Han vaktade gränser och skyddade trädgårdar och under antiken stod han ofta intill vägskäl och grindar. För att få tur och lycka under resan strök den förbipasserande handflatan mot Priapus lem. Många fallosformade vägskyltar i sten stod kvar långt in i kristen tid, men när man under medeltiden gjorde rent hus med all hednatro försvann också de sista spåren av den forna Priapuskulten.

Märkligt nog var det ungefär då de första trädgårdstomtarna dök upp på scenen. Var det Priapus som tagit ny skepnad? Ja, kanske. Många gudar från antiken omstöptes till helgon och liknande när Europa kristnades, andra levde kvar lite i skymundan i folktron. I alla händelser har jag helt kommit att ändra min syn på trädgårdstomten och med nytt perspektiv har även blicken ändrats. Är den så ful egentligen? Nej, faktiskt inte.

Nästa år är det jag som åker till Polen och skaffar en riktig trädgårdstomte!

Sune Johannesson
Gabriella Håkansson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons