”Tänk, jag kunde haft en stilig karl – om inte mamma hade rökt”
Nyss hemkommen från en resa surfar jag runt på nätet. En nyhetsrubrik fångar mitt intresse: ”Forskare: Gravids livsstil kan påverka barnets sexualitet”. Jag kan väl erkänna att jag är en aning skeptisk mot den här typen av forskning, men jag kan inte låta bli att läsa artikeln.
Det visar sig vara en professor i neurobiologi i Holland vid namn Dick Swaab som kommit fram till att omständigheter i en gravid kvinnas vardag såsom alkoholförtäring, narkotikabruk och föroreningar i boendemiljön kan komma att påverka barnet senare i livet. Det verkar ju faktiskt rimligt. Professorn är kanske en helt vettig karl. Jag fortsätter. ”...syntetiska hormoner och rökning kan öka sannolikheten för att flickor blir lesbiska eller bisexuella”. WHAT? Läste jag rätt? Jo då.
”– Exponering innan födseln för nikotin och amfetamin ökar sannolikheten för att en dotter blir lesbisk, säger Swaab”.
Vad är detta? Har den avsomnade skämttidningen ”En Ding Ding Värld” återuppstått? Nej då. Denna ”nyhetsartikel” är publicerad i DN:s nätupplaga. Men vänta, kanske borde jag inte avfärda dessa rön som strunt. Dags för självrannsakan. Är inte min mamma ovanligt slank? Visst har hon berättat för mig att hon vägde endast 59 kg strax före min födelse? (Som en jämförelse, om jag själv idag – helt ogravid – gick ner till denna vikt skulle folk i min omgivning antagligen börja oroa sig för att jag blivit sjuk, alternativt drabbats av anorexia.)
Är det inte väl känt att just amfetamin orsakar viktnedgång? Och visst är det så att amfetamin en gång i tiden helt lagligt såldes som bantningspiller i Danmark? Min mamma är från Danmark! Solklart fall! Nu vet jag varför jag är lesbisk. Det är mammas fel. Säkerligen var hon under sin graviditet även storrökare, hon är som sagt trots allt dansk. Och det vet man ju hur danskar är. De röker. Oavbrutet. Gravida eller ej.
Tänk om min mamma ändå hade kunnat låta bli att droga och röka medan oskyldiga lilla jag låg och skvalpade omkring inuti hennes mage. Så annorlunda mitt liv skulle tett sig. Jag hade kunnat leva i äktenskaplig lycka med en stilig karl. (Han skulle se ut ungefär som skådespelaren Chris Hemsworth, för er som inte vet vem han är – bildgoogla genast och ni får en aning om vad jag i mitt nuvarande liv går miste om).
Vilken fröjd. Vi hade säkert haft ett hus, en hund – vilket jag inte kan skaffa mig nu, inte på grund av att jag är lesbisk utan på grund av att jag är allergisk, något jag säkerligen också hade sluppit om min mamma bara hade varit renlevnadsmänniska under det tidiga 70-talet – och hur många barn som helst. Total lycka med andra ord. Snacka om arvssynd alltså. Att jag idag ska behöva drabbas på detta sätt, tvingas leva lesbiskt, på grund av min moders ungdomssynder.
Jag uppmanar härmed Livsmedelsverket att gå ut med nya rekommendationer till alla gravida. Det är inte bara gorgonzola, rått kött och strömming från Östersjön som bör undvikas. Gravida kvinnor måste verkligen se upp med sin amfetaminförtäring också.
Och! Jag kräver att Socialstyrelsen gör följande varningstext på cigarettpaket obligatorisk: ”Rökning dödar och kan leda till att ditt foster blir lesbiskt.”
Stopp. Stopp. Stopp. Okej. Eftersom jag dragit in min älskade mamma i den här krönikan känner jag mig nu nödd och tvungen att förtydliga att jag är satiriker.
Det enda som är sant är att jag är lesbisk, att min mamma är från Danmark och att det runt om i världen, även i Sverige, pågår forskning om homosexualitetens orsaker. En forskning vars relevans jag starkt ifrågasätter och vars resultat dessutom kan missbrukas.
I en publikation som kallar sig ”Sveriges enda invandringskritiska veckotidning” läser jag en artikel om hur forskare i Chicago genomfört experiment på bananflugor som avslöjar hur sexualiteten styrs i hjärnan. Artikelförfattaren hoppas att dessa nya rön ska få läkemedelsindustrin att snarast ta fram ett piller som återställer den rubbning av sexualdriften som homosexuella personer lider av. Efter intagandet av ett sådant piller vore det möjligt, även för personer som jag själv, att ”bilda en normal familj”.
Well. Då testar jag hellre amfetamin faktiskt.
