En familj i tiden

Fyrtio år på tronen. Det är en lång tid för vem som helst, särskilt kanske för någon som kallats den motvillige monarken. Men har Carl XVI Gustaf inte – möjligen mindre motvilligt – hamnat en smula i skymundan? Som hade ljuset börjat falla på övriga familjen.

Där är den statsmannalika Victoria och successionsordningens garant Estelle. En gravid partysessa och penningstinn om också osedvanligt okarismatisk måg. En designprins som händelsevis reducerat chanserna att vinna designpris. Dennes presumtiva och nyss så lättklädda gemål. Och en hustru – det sa klick en gång på sjuttiotalet – som igår fyllde jämnt. Har det ens varit någon saftig kungaskandal i år? Så mycket som en ynka avec till kaffeflickan? Håller det rentav på att bli lite tråkigt kring konungen? Inga flinka fingrar vare sig i honungen eller syltburken?

Ändå är det nog för tidigt för honom att slutligen och sist börja njuta pensionärstillvarons otium. Familjeansvaret vilar fortfarande på överhuvudet. Framtida fadäser kan knappast uteslutas. Kanske inte nya skandaler heller. Fast oavsett vad man tycker om monarkin är det lätt att önska C 16 G lugn och ro. Inte bad han precis den där hösten för fyrtio år sedan om att efterträda sin farfar. Han kommenderades. Och han fick till skillnad från Victoria aldrig chansen att skolas in i yrket, eller få bukt på dyslexin. Han gjorde bara sin plikt, för Sverige i tiden.