Annons
Kultur

Bränt hjärta

Dramatiker Gertrud Larsson har på internet flera gång sett ett utdrag ur en rysk talkshow. Där framträder Dmitri Kisilev, populär nyhetsankare i rysk tv, med åsikten att lagen mot homosexuell propaganda är långt ifrån tillräcklig. Är han bara korkad? Nej, han är livsfarlig.
Kultur • Publicerad 28 september 2013
Runt om i världen har det väckts protester mot de nya ryska anti-homolagarna. Här från Berlin.
Runt om i världen har det väckts protester mot de nya ryska anti-homolagarna. Här från Berlin.Foto: Foto: Gero Breloer

Jag sitter på tunnelbanan på väg hem. Min dotter som är nyss fyllda tre år sitter bredvid. Jag har just varit och hämtat henne hos hennes andra mamma, som jag inte längre lever tillsammans med. Vi tittar ut genom fönstret och min dotter kommenterar som vanligt de olika stationerna vi åker förbi.

En äldre man slår sig ner mitt emot min dotter. Han har två kassar fulla av urdiskade pappersförpackningar framför sig, han verkar vara lite egen.

Annons

Mannen fingrar på sin mobiltelefon, det är något fel med displayen. Till slut ber han mig om hjälp. Det är en vän han måste ringa, jag slår in numret på min mobil och räcker över den till honom. Efteråt är han mycket tacksam och eftersom det låter som att han är från Skåne berättar jag att även jag stammar från detta landskap. Kan tillägga att jag ofta slår mig i slang med för mig okända skåningar jag träffar på i Stockholm, det brukar snabbt uppstå ett slags gemenskap ”oss skåningar emellan” så att säga.

Det visar sig att mannen är tysk från början, men att han bott i Helsingborg. ”Och du? Flyttade du från Skåne till Stockholm med din familj? Med man och barn?”

Okej, tänker jag. Here we go again. Ska jag nu av praktiska skäl ljuga eller ska jag säga sanningen. Naturligtvis är det i dessa lägen ”enklast” att bara svara ”Ja, just det.”. Men istället bestämmer jag mig för att tala sanning. Jag tar chansen. ”Jag har ingen man.”

Min dotter börjar genast upprepa vad jag just sagt: ”Ingen man. Ingen man.”

Mannen tittar förvånat på oss och jag förtydligar: ”Jag har barn med en annan kvinna.” Han reagerar direkt: ”Det är jag starkt emot. Äktenskapet är till för man och kvinna.”

Min dotter, som är helt på det klara med att hon har två mammor, finner sig snabbare i denna situation än vad jag gör, hon fortsätter i godan ro att som ett mantra upprepa: ”Ingen man. Ingen man.” Jag känner hur jag blir argare och argare, hur har denne gubbe som jag just lånat ut min telefon till, mage att sitta och uttala sig på detta sätt? Inför min dotter dessutom. Jag känner att jag måste behärska mig för hennes skull, helst skulle jag vilja be honom att dra åt helvete, men jag hinner inte ens yttra mig innan han upplysningsvis också talar om för mig att han under en längre tid varit aktiv inom kyrkan och arbetat mot ”detta”. Det enda jag lyckas få ur mig är att jag ångrar att jag lånade ut min telefon. ”Nej? Varför det?” undrar han mycket förvånat. Kanske är han en av dem som inte fördömer människan utan bara de ”syndiga” handlingarna. Vad vet jag?

Jag är tacksam över att jag och min dotter bor i Sverige. Inte så många mil österut är kvinnor som jag oroliga för att myndigheterna ska ta deras barn ifrån dem, allt enligt ett lagförslag från en av Putins partikamrater.

Här kan jag avfärda gubben på tunnelbanan som en knäppgök, i Ryssland skulle ingen direkt lyfta på ögonbrynen. Tvärtom. Det finns ett klipp på nätet som jag tittat på om och om igen. Dmitri Kisilev, ett av Rysslands mest populära nyhetsankare står på scen i något slags talkshow och talar om att den redan stiftade lagen mot så kallad homosexuell propaganda är långt ifrån tillräcklig. Om Kisilev fick bestämma skulle sådana som jag förbjudas att donera blod. Om någon som jag, exempelvis jag, skulle råka ut för en bilolycka borde hjärtat, exempelvis mitt hjärta, begravas alternativt brännas eftersom det är olämpligt att ett sådant hjärta som mitt överhuvudtaget får leva vidare. Publiken applåderar entusiastiskt. Jag tittar igen och igen. Försöker förstå att det är mig han talar om. Svårt. Jag skulle vilja avfärda Dmitri Kisilev som en knäppgök. Tyvärr går inte det. För han är livsfarlig.

För sådana som jag.

Sune Johannesson
Gertrud Larsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons