Yoko Ono

Bakhåll Översättning: Ulf Claësson Yoko Onos handbok med instruktioner kom redan 1964, nu finns den i en svensk-engelsk version tillsammans med en CD med en intervju med Ono från december 2000, en intervju som är gjord av Örjan Gerhardsson. Förlaget Bakhåll har givit ut liknande böcker med artister som är legender, jag tänker på Bob Dylan och John Lennon. I Grapefruit är sextiotalet levande och närvarande, då öppnades de stora möjligheterna inom kulturen, det fanns inga märkbara gränser mellan olika uttryck och yttringar. Det skapades nya arenor och mötesplatser, mycket fanns inom räckhåll, det var bara att vara öppen och gripa möjligheten. Ett sådant förhållningssätt skapar det oväntade och det oförutsägbara. Yoko Ono." BORDER="0"Yoko Ono. Dessa instruktioner är en kärna i en typ av vardagskonst, Yoko Ono arbetar med texter, teckningar och blandningar av båda, hon gör det i ett direkt tilltal och med konkreta anvisningar, hon uppmanar läsaren att skapa själv, att göra saker efter anvisningar, hon ger utgångspunkter och en början. Det kan handla om en dikt, en film eller en målning. Det är väl fullt tänkbart att förverkliga några, men när det gäller andra verkar det inte omöjligt, men minst sagt krävande och det tar tid. Inför alla dessa instruktioner är känslorna blandade, några verkar både obegripliga och inte alls tilltalande, andra är insnärjda i metafysiska och religiösa snår, men det finns många som är både roliga och utmanande. Det kräver en del tankemotstånd och långa stunder av funderingar, ofta är det saker som är nära, som man inte har tänkt på, möjligen har man tänkt, men inte i de här banorna. För att du bättre ska förstå, ska jag ge några exempel på olika instruktioner. En kan gälla seendet - har du sett en horisont på sistone? gå och se en horisont. mät den från där du står och låt oss få reda på längden. Eller garderobsstycke - Tänk på en sak du har förlorat, leta efter den i din garderob. Några instruktioner är svåra, som Måla tills du svimmar eller Måla tills du dör. Andra verkar nästan omöjliga Spela in ljudet av en sten som åldras. . Det är klart att man tänker på Yoko Ono vid läsningen och naturligtvis känner man hennes närvaro, den största kraften får texterna, instruktionerna i hennes närvaro. På en scen eller i ett galleri. Bo Bjelvehammar