Yohio flyttar gränserna

Nej, 17-årige Yohio är inte bitter. Han kunde ha vunnit den svenska Melodifestivalen, om inte de utländska jurygrupperna varit inblandade, men är inte ledsen över sin andraplats.

– Det har gått så himla bra ändå, säger han. Och det är rätt skönt att inte behöva tänka Eurovision mer. Hade jag vunnit hade det stannat kvar resten av året.

I stället smider Yohio medan järnet är varmt på en marknad han inte väntade sig; den inhemska.

Artistkarriären rullar i Japan, som han besökt åtta gånger. Men nu är det Sverige som gäller, med signeringsturné under våren och turné med bandet Desaiah i höst.

– Sverige är ju mitt hemland, och det är roligt att folk bryr sig här. Jag har ändå hållit på med det här i fyra år.

– Nu har folk fattat grejen, så nu kör jag på, fortsätter Yohio. Scenen i Japan finns alltid kvar, men här hemma måste jag ta till vara på tillfället.

Att jobba på hemmaplan har en fördel till: resorna. Yohio är flygrädd, och har egentligen ingen annan strategi att möta det än att vara så trött som möjligt när han stiger på planet.

Yohio har gett genren ”visual kei” ett ansikte i Sverige. Själv upptäckte han stilen – extrem, visuellt glammig och med feminina förtecken – redan som liten, som en följd av sin vurm för så gott som allt japanskt.

– Jag fastnade för musiken först, berättar han. Sedan såg jag hur artisterna såg ut, och då gillade jag det ännu mer. Det var så annorlunda.

– Dessutom passade det mig; jag är ganska androgyn även utan smink. Mina drag bara är så.

Han gav inte genren stor chans i Sverige, men var nyfiken nog för att ställa upp i Melodifestivalen och kolla reaktionerna.

– Det brukar vara trångsynt här för det mesta. Man gillar inte saker som är annorlunda och sticker ut. Det ska vara som det alltid har varit.

– Nu verkar det ha kommit vid helt rätt tillfälle, fortsätter Yohio.

– Ungdomar och barn har kanske inte haft någon att riktigt se upp till. Och så kommer jag och säger att man får vara vem man vill, och blir lite av en förebild för den inställningen. Det var inte planerat, men jag tycker bara att det är jättebra.

Låten ”Heartbreak Hotel” är egentligen inte representativ för din musik, som är mycket hårdare och långt ifrån mainstream. Det känns inte som att du lurat in de unga lyssnarna, måhända?

– Ha ha, man måste ju ha en taktik, eller hur?, säger Yohio och skrattar.

– Nej, men jag var nyfiken på om det gick att nå svenska folket med en ganska vanlig låt, för att se om de kunde se förbi det här extrema. Och det gick ju tydligen. Man kan kanske kalla det att lura, men hellre att folk är inlurade på min musik än på all annan skit som finns.

Yohio är självlärd på japanska, och det är hans egna svenska, engelska och japanska formuleringar som fyller nya plattan ”Break The Border”.

– Från början handlade titeln om att bryta språkbarriären i Japan, och ta sig in på deras mark fast man är svensk, berättar Yohio. Men nu när jag har slagit igenom har det blivit något mer allmänt; att flytta gränserna för det normala.