Wilco

Warner/Nonesuch Det här är en platta som kräver en uppmärksam och tålmodig lyssnares öra, annars, mina vänner, är risken stor att den blir avfärdad som ett oinspirerat och halvknepigt experiment. "Yankee Hotel Foxtrot" handlar inte om några direkta och inställsamma melodier som på tidigare album som t ex "Summer Teeth". Det är mörkare, småneurotiskt, bräckligt och alldeles underbart ljuvt, på en och samma gång. Som Radioheads "Kid A", iförd cowboyhatt och långkalsonger med fallucka. Bakom detta ligger, förmodar jag, ystadbekantingen Jim O´Rourke, som kallats in för att mixa plattan. Han har gjort ett fantastiskt jobb och lyckas undvika det förutsägbara såväl som det kommersiella tvång som hängt över den här plattan och som stoppat dess utgivning. Men nu har den anlänt, och avantgarde-Wilco är ett faktum. Det är akustiskt knaster som utgår från en sladdlös gitarr, och därför smått unikt. Plattan kan mycket väl slåss om en placering bland årets tio bästa, när det är dags att summera listan. Att jag inte utdelar högsta betyg beror på ett par svajiga partier. Kan tyckas petigt, men..., högsta betyg kräver sin skiva, och dit har "Yankee Hotel Foxtrot", inte nått - än.