Annons
Nyheter

When in Rome

Nyheter • Publicerad 6 februari 2006
Foto: 

Min gode vän Fredrik var mycket exalterad inför premiären av den omtalade och synnerligen påkostade serien Rome för några veckor sedan. Med den smarta marknadsföringen "…med krigsscener som i Gladiator" lyckades man väcka upp Fredrik som – i likhet med många andra och i viss mån med mig själv– med en idiots envishet ligger i ide i väntan på Braveheart 2, Gladiator 2 och Rädda menige Ryan 2.

För det är ju så, att när pojkar och män mellan 15 och 35 pratar om favoritfilmer så nämns ofta Gladiator i samma andetag som Gudfadern, Scarface och ett knippe krigsfilmer. En typisk kärleksförklaring till den blodbestänkta gladiatorsfilmen med Russel Crowe i huvudrollen är "jag tycker bäst om fältslaget i början – tänk om hela filmen varit sådan…". Denna drömska förhoppning blir ganska bisarr om man tänker på att den gäller en åtta minuter lång scen i en film som stundtals känns som om den vore 6-7 timmar lång – det måste helt enkelt vara något speciellt med krigsfilmer.

Annons

Men Fredrik är just nu ganska rejält besviken på Rome, en serie som visat sig vara bra mycket mer Vita Huset än Band of Brothers. Det första, förvisso krigsscensfyllda avsnittet fungerade som en smart indämning för att få Gladiator-målgruppen att fortsätta knäppa på tv:n vecka efter vecka. Några avsnitt in i serien har det inledande vapenskramlandet fått träda tillbaka till förmån för politiska bråk i senaten, intrigerande viskningar på Roms smutsiga bakgator och långa, vassa knivar i mörkret. Allt i ett bländande kulissverk som i minsta detalj utklassar tidigare försök att ge en bild av det gamla Rom.

Bäst är den mycket underhållande Atia, matronan som har ett finger med i det mesta som händer. Med ena handen skickar hon iväg sin unga Octavius genom halva romarriket bara för att imponera på Caesar medan hon med den andra gifter bort dottern Julia till ärkefienden Pompejus, för att sedan låta sticka ner Julias före detta man. Både Don Corleone och Tony Montana borde hosta upp en massa stålar för att hos Atia få gå en fortbildning i intrigskapandets ädla konst.

Underhållande är också relationen mellan soldaterna Lucius Vorenus och Pullo, seriens Bill och Bull som ständigt hamnar i trubbel antingen hos frugan eller i glädjekvarteren. Vorenus något stelopererade karaktär mjukas hela tiden upp av den oborstade men godhjärtade Pullo. När vapendragarna i det andra avsnittet träffade självaste Atia kunde jag knappt sitta still.

På det hela taget ger Rome en liten vink om hur en filmatisering av någon av Peter Englunds böcker skulle kunna se ut, med parallella mikro- och makroperspektiv som låter historien berättas inte bara genom kungar och generaler utan också genom påhittiga husfruar och småkorkade underbefäl. Fredrik får nog nöja sig med extramaterialet på Gladiator-dvd:n.

Christopher Lembkerekommenderar som kompletterande lästips Tom Hollands bok Rubicon

chlembke@hotmail.com

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons