Annons
Nyheter

War on Drugs: Wagonwheel Blues

War on Drugs debuterar med ett album som till en början kan vara aningen avskräckande om man inte är den som ligger sked med Bruce Springsteen eller Tom Petty.
Nyheter • Publicerad 8 juli 2008

Det är ett väldigt amerikanskt album, klätt i flanell och som till en början verkar stå väldigt bredbent med tjocka gitarrer hämtade från 80-talet och Sonic Youth. Men här finns också ett poppigare anslag som påminner om indieband som Wolf Parade och My Morning Jacket, exempelvis i fina inledande Arms like boulders  och Taking the farm. Sångaren Adam Granduciel är ömsom smått irriterande och ömsom rätt charmig med sin nasala röst men efter ett tag börjar låtarna att sätta sig med en tillhörande hemtrevlig nostalgisk känsla och ett torrt och sprött ljudlandskap som onekligen har sina poänger. Wagonwheel Blueskräver dock sin beskärda del av lyssningar.

Alex Regnér
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons