Wallander-extra allt vill för mycket

Hämnden, den första av 13 nya filmer där Krister Henriksson återigen axlar rollen som Kurt Wallander, är lika fullpepprad med spektakulära händelser som berättelsens mindre levande karaktärer är genomborrade av kulor.

Det börjar med total mörklggning. En kraftig explosion vid en transformatorstation slår ut strömmen i hela Ystad. Kurt Wallander, som bjudit in till kräftskiva i sitt nya drömhus vid havet, får motvilligt bita av sista snapsen och bege sig till polishuset. Och strömbristen är bara början på problemen. När dagen gryr hittas kroppen av en framstående politiker, som skjutits med hela 17 kulor. Eftersom han arbetat med att få en kontroversiell utställning med MuhammedmŒåningar till Ystad, börjar misstankar cirkulera om att staden är i klorna på ett gäng mörkögda terrorister. Efter det är cirkusen i full gång. Samtidigt som Stortorget fylls med arga demonstranter och en libanesisk matvagn vandaliseras, blandar sig både Spo och militären i Wallanders utredning.

Att lilla Ystad skulle bli centrum för en kyligt välplanerad terrorattack är en svindlande tanke. Att försöka omsätta den tanken i film är en balansakt på slak lina. Hämnden brakar i marken av flera skäl. För det första flörtas det alldeles för frikostigt med humor, när historien istället hade behvöt rejält med tyngd och svärta för att kännas trovärdig. Det ger visserligen några mysiga skratt när filmskaparna leker med en försvenskning av det eviga revirpissandet mellan FBI och polis, och släpper lös ett par skogstokigt träskalliga Spo-agenter på …österlen. Men det tar samtidigt udden av hela hotbilden i Hämnden.

Dessutom finns det en bubblande ivrig ansats att klämma in så mycket kritisk samtidsanalys i manus att filmen snart börjar spricka i sömmarna. Allt från den snedvridna bilden av terrorister till jämställdhet inom poliskåren och konsekvenserna av vårt nedrustade försvar ska avhandlas innan eftertexterna rullar. Då får det gå undan i svängarna, och analyserna blir både plakatartade och grunda. Lägg därtill en händelsekedja som blir väl krystad när säcken ska knytas ihop, och det blir platt fall för Hämnden.

Och jag undrar stilla varför så mycket ska klämmas in i en enda film, när det finns utrymme att breda ut sig över tolv äventyr till. Men det kanske tar sig efterhand. Att Lena Endre skrivits in som åklagare i filmserien bådar hursomhelst gott inför fortsttningen. Det ska också bli intressant att se mer av Sverrir Gudnason, som tidigare gjort en lysande roll i Peter Birros Upp till kamp och nu spelar datakunnig aspirant vid Ystadpolisen.

Men Hämnden imponerar inte.