Voff i vården ger tryggare och piggare sjuklingar

SVT2 visade i tisdagskväll en repris av vad man kallade för ett tal men som var en föreläsning. Alltså en person som står rakt upp och ner och berättar och förklarar. Det låter ju inte som särskilt bra teve på bästa sändningstid. Men det blev tre fantastiska kvartar i sällskap med professorn i geriatrik Barbro Beck-Friis. Geriatrik handlar om vad som händer i kroppen när man blir gammal och vad vi kan göra åt det.

Barbro Beck-Friis är en sådan där underbara människa som har precis rätt åsikter, är humanist ut i fingerspetsarna, har massor av humor, är kavat och absolut inte sentimental men har ändå massor av empati och är oerhört kunnig inom sitt område. Och hon är en perfekt föreläsare. Hon har en behaglig röst, hon artikulerar väl, talar långsamt och använder humorn som ett stilgrepp när det börjar bli allt för torrt och faktaspäckat.

Och ämnet passade både henne och mig – hon föreläste om hur viktiga våra husdjur är för både vår psykiska och fysiska hälsa. Barbro Beck-Friis var en av pionjärerna i Sverige som förespråkade att det skulle finnas djur inom äldrevården. Hon fick förstås hårt motstånd, så är det ju fortfarande att djur inte anses höra hemma i så sterila miljöer som långvård. Det har blivit bättre men fortfarande ser många vårdansvariga fler hinder än fördelar.

Men Barbro Beck-Friis lyckades och först fick vårdavdelningen ett akvarium med fiskar. Det ifrågasattes men sjukhusets hygienöverläkaren konstaterade att det inte var någon risk så länge man inte badade i akvariet.

Det som hände var att detta akvarium aktiverade de dementa, de fick ett gemensamt samtalsämne och det hände alltid något i och kring akvariet. Även de anhöriga blev engagerade och kom med nya fiskar och hjälpte till med rengöring och utfodring.

Därefter skaffade Barbor Beck-Friis undulater till avdelningen och de skrek och skräpade ner och nu fick patienterna ännu mer att följa och till sist var Brabro Beck-Friis framme vid målet, en halt gammal labrador gjorde entré och stor succé både bland de sjuka och personalen.

Som Barbro Beck-Friis säger; alla har ju haft djur någon gång i sina liv, många – kanske rent av de flesta – har haft djur under huvudelen av livet och att få ha ett levande djur att röra vid, att klappa och ge uppmärksamhet åt och få ovillkorlig kärlek tillbaka är en synnerligen verksam medicin.

När man lyssnar på Barbro Beck-Friis tänker man på hur självklara en del saker egentligen är. Voff i vården, till exempel.