Vildsvinet i säcken

Det är förstås precis samma läte som i våras men det låter annorlunda i mina öron. På våren är tranornas trumpetande i skyn en lovsång, musik som hyllar livet och den stundande sommaren. Det är som om tranorna vill skrika ut att de klarat den långa resan ännu en gång och att nu, äntligen, är det vår.

I går lät tranorna annorlunda. De kom från norr och var på väg ut över havet på sin långa färd söderut. De lät som ett vemodigt förväl – vem vet om vi ses nästa år – och nästan lite ödesmättade: Bryt upp, bryt upp! för att travestera Karin Boye. De lämnar oss, flyr och vi har att stanna kvar och uthärda, och förhoppningsvis överleva, så att vi återigen kan stå vid strandkanten nästa vår och hälsa tranflocken välkommen hem. Jag längtar redan dit. Inte så mycket men ändå...

För det finns mycket att glädja sig åt i höst och snart är det jul och då får vi vara fryntliga och stinka glögg och vräka i oss sillsallad och lutfisk. Och äta masgmedicin mot halsbränna och sura uppstötningar.

Men! I tisdagskväll slog jag på stort och föll pladask till golvet. Jag blev lurad. I min frys hade jag en perfekt blandning av svart trumpetsvamp, vanliga kantareller och trattkantareller. Plockade nu i höst och lätt förvällda, bara att steka upp i massor av smör. Till det nyskördade gröna bönor, fin potatis att koka och pressa, en mustig, kryddig enbärssås (tog två timmar att laga...) och så kronan på verket, grädden på moset, pricken över i:et – en färsk vildsvinsstek. Så fort jag kom hem öppnade jag flaskan med Chatneuf du Pape för luftning. Ett synnerligen kraftfullt och barskt rödvin från Rhonedalen i södra Frankrike. Perfekt till vilt.

Men, men, men. Vildsvinet var en katastrof. Jag anade oråd redan när jag slet upp platsförpackningen och kände den svaga men omisskänliga odören av ammoniak. Köttet kom sannolikt från en galt. Dessutom en gammal, seg och torr galt. Trots att jag lindade steken med bacon och stekte den försiktigt i ugnen blev köttet hårt och påminde mest om en wettexduk. Fiasko.

Ännu en gång fick jag bevisat för mig att när man köper förpackat vilt i butik, utan någon som helst angiven uppgift om ålder eller kön på djuret, då köper man grisen i säcken – förlåt, vildsvinet i säcken.

Som vanligt!

Robert Dahlström, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se