Video, foto och kubistiska stadsbilder
Konstutställningar i dag ser vanligen helt annorlunda ut än för några decennier sedan. Då brukade det bestå av lugnt och prydligt upphängda målningar och grafiska verk, nu är det oftast fri och okonventionell blandning av material och tekniker. Ibland kan det vara svårt att förstå att man kommit in på en konstutställning. Under det gemensamma namnet RAF (Royal Art Force), skapat med en blinkning mot Storbritanniens flygvapen, framträder de fyra kvinnliga konstnärerna Charlotte Gyllner, Helena Burman, Birgitta Silfverheilm och Eva Marklund på Malmö Konstmuseum. Fritt och roligt presenteras deras verk i skiftande tekniker i skilda rumsenheter, några verk har även fått förirra sig in i museets avdelning för 1500-och 1600-talskonst. Det har blivit en trend att överskrida alla gränser. Idén till denna individuella grupp lär ha växt fram vid mitten av 90-talet "under möten, samtal, skratt och babbel". I katalogen skriver Gunhild Stensmyr: "Kaxigheten, humorn, värmen, respekten och integriteten liksom det alltid närvarande skrattet är fortfarande gruppens signum." "Armfläta". fotoinstallation av Charlotte Gyllner." BORDER="0""Armfläta". fotoinstallation av Charlotte Gyllner. Färgfoton och videoninstallationer dominerar utställningen. Det första man möter är Gyllners lustiga videoinstallation "Armfläta". På fem bildskärmar som står i rad söker nakna armar varandra och bildar en längsgående kedja. Det kan kanske tolkas som en strävan att skapa gemenskap och närhet. I rummet intill utspelar sig Bumans videoinstallation "Parad". Via stora projicerade bilder på de fyra väggarna tycks en grupp militärer klurigt och lekfullt tåga rakt igenom rummet. "Mjölkbudinna". Foto av Charlotte Gyllner." BORDER="0""Mjölkbudinna". Foto av Charlotte Gyllner. Av de utspridda färfotografierna finns Gyllners "Mjölkbudinna" och Marklunds "Rök" i museets avdelning som belyser äldre stilar. Naturligtvis väcker det förvåning att se Marklunds "Rök", ett av dis och ljus svagt upplöst kvinnoporträtt, hänga bredvid ett litet utsökt kvinnoporträtt av rokokomålaren Alexander Roslin. Men ännu mer hajar man till när man får se Gyllners "Mjölkbudinna", ett märkligt färgfoto av en äldre kvinna som sitter i nattlinne med fötterna i en balja med mjölk och håller en spegel framför ansiktet. Sådana möten inte bara roar utan väcker även tankar. Den fjärde konstnären, Birgitta Silfverheilm, visar några skulpturala objekt, bland annat "Spänd 2" som är abstrakt men ändå associativt och mjukt sensuellt. På Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö visar Stefan Mås Persson en svit intressanta akrylmålningar. "Hommage" BORDER="0""Hommage Motiven är främst starkt stiliserade stadsbilder, men ibland drivs stiliseringen till ren abstraktion. Det är ett koncentrerat och enhetligt måleri som kan påminna om kubismen. Rumsligheten och plasticiteten kan vara förvillande illusoriska. I till exempel "Stadsspegling", som föreföll omknuten med band, var verklighetsillusionen så stark att jag var tvungen att försiktigt känna om de var riktiga eller målade band. "På" BORDER="0""På Vackrast fann jag de målningar som är nästan eller helt abstrakta. De mer föreställande fängslar genom roande och oroande inslag av mänskliga figurer och föremål. För att förstärka och kanske förvilla känslan av perspektiv och rumsliga effekter sågar Persson ibland ut små lucker i målningarna som är gjorda på masonit. Koloristiskt är Stefan Perssons målningar genomgående mjukt och vackert dämpade. Gunnar Bråhammar
