Vi skickar vykort för vår egen skull

Varför skickar vi egentligen vykort?

Frågan kom upp när jag förklarade att jag skulle ägna en eftermiddag åt att köpa vykort, jaga frimärken – går bara att köpa i tobaksaffärer och på posten – och skriva något på dessa vykort samt lägga dem på en postlåda. Jag skulle inte släpa hem vykorten med frimärken och hälsningar och allt utan verkligen skicka dem från Spanien. Det har hänt ett antal gånger att jag lagt de spanska vykorten med spanska frimärken på en svensk postlåda och de har kommit fram. Underbart.

Min deklaration om en vykortseftermiddag väckte genast protester och frågor. Vad är meningen med att skicka vykort? Gör man det för sin egen skull eller för att glädja mottagaren? Vill man visa hur vackert det är där man är och därmed väcka avund? Varför skickar vi aldrig vykort från hemstaden?

Eller vill vi omedvetet ursäkta oss lite för att vi har det så fantastiskt bra och trevligt på vår lilla resa utan den där personen som vi skickar vykort till? Vill vi visa att vi, trots alla trevligheter, faktiskt också tänker på henne/honom?

Jag tror att det är en blandning av alltsammans. Och så är det en gammal vana, en tradition från den tiden då vi inte reste särskilt mycket och då det verkligen var ett äventyr och en hisnande, spännande upplevelse att åka till Spanien. Inte sällan skickade vi iväg vykort på hotellet eller stranden där vi markerade med ett kryss var vi bodde och var vi låg och solade och badade. Snacka om att skriva folk på näsan att man har det betydligt bättre än de som inte kan resa.

Det skickas säkert allt färre vykort, idag sänder man hem bilder via mobiltelefonen, bilder som man förstås tagit med telefonen. Det får jag ofta och för det mesta visar bilderna mina vänner antingen i vattnet eller i baren. Jag tror till och med att man kan skicka hem filmsnuttar via telefonen. Och har man sin dator med sig och en digitalkamera då kan man göra hela bildspel och utförliga reseskildringar i tron att någon är intresserad av vad man har att visa och säga.

Jag gillar vykort. Jag fick ett igår från Key West, i Florida, föreställande Ernest Hemingway som sitter och skriver. Han bodde i Key West åren 1931 till 1940. Jag blev jätteglad, tänk att mina vänner tänkte på mig när de besökte Hemingways hus!

Och mina egna vykort från Spanien gick iväg från Spanien, otroligt nog. Nu ska jag bara ringa runt och höra så att alla har fått sina vykort och ge dem tillfälle att tacka och så kan jag skryta lite till om min resa.