Vi har alla något att dölja som går att avlyssna

I diskussionerna kring den utökade avlyssningen av våra liv anförs gärna att man enbart är ute efter terrorister och annat löst folk. Vi "vanliga" människor har således inget att frukta. Och när "vanligt" folk får frågan vad de tycker om den utökade avlyssningen svarar de som en man - "vi har inget att dölja".

Det svaret är så vanligt att det fått mig att fundera över det hela helgen. Vi svenskar har ju egentligen hyfsat stor erfarenhet av att vara kontrollerade och övervakade. Via våra personnummer går det att få fram det mesta om oss och det gör också myndigheterna. Vår kära Kronofogdemyndighet är en helt öppen och offentlig myndighet där vem som helst kan ringa upp och få uppgifter om vem som helst – särskilt om man har tillgång till vederbörandes personnummer. Och skattemyndigheten har full kontroll över vår ekonomi – arbetsgivarna är tvingade att lämna uppgifter om oss och tillsammans med utdrag ur kronofogdens register och mantalsuppgifter får man en bra bild av vår situation. Det är också fullt möjligt för vem som helst att få ta del av uppgifterna på våra deklarationers förstasida.

Efter ett helt liv som journalist vet jag att det är ganska enkelt att kartlägga en persons liv till en viss gräns. Vi är alltså redan som öppna böcker men å andra sidan har vi också en lagstiftning som ger oss hög integritet när det gäller mer personliga detaljer som religion, sexualitet, matvanor, resvanor, umgängesvanor och köpvanor. Det som är närmast vårt skinn är vårt och bara vårt – fram tills nu.

Och att vi inte har något att dölja tror jag inte på. Alla har vi något vi döljer och just nu, just idag är det kanske ingen fara om myndigheten råkar höra "fel" samtal som avslöjar högst personliga ting men hur ser det ut om tio år? Då finns redan redskapet, utprovat och igång.

Om det, till exempel, skulle komma ett beslut om att all svarthantering i samhället ska brännmärkas och bestraffas oavsett vad det gäller då blir avlyssningen effektiv. Det där samtalet med beskedet att det finns en halv hjortkalv att hämta hos den jagande kompisen blir förödande och när svåger ringer och frågar om vi vill hjälpa honom att byta däck mot en säck potatis då skakar vi snart galler.

Problemet är att alla har något att dölja men när det blir "hett" vet vi inte. Och när väl avlyssningen är igång då är det lätt att det glider iväg. Dessutom förstärker den utökade avlyssningen känslan av "vi" och "dom" och staten blir vår motståndare och inte vår förvaltare. Demokrati är mer än bara ett ord.