Annons
Nyheter

Vi gaggar om krämpor

Nyheter • Publicerad 25 juni 2007
Vi gaggar om krämpor
Vi gaggar om krämporFoto: 

Jag vet inte riktigt exakt när det hände men det har i alla fall hänt. Jag och mina manliga kompisar (mitt manliga nätverkverk, som det heter nu för tiden) har blivit ett gäng skrangliga gubbar trots att ingen av oss är särskilt lastgammal, dock över 50-strecket.

Plötsligt en kväll stod det isande klart. Jag satt och drack vin och åt lite ost med en av mina vänner då det slog oss att vi ägnat den första timmen åt att prata om våra krämpor. Jag berättade om mitt dåliga ben, min lunginflammation förra året och om hur svårt det är att definitivt sluta röka och om att jag är för tjock. Han berättade om sin gallstensoperation, sitt låga blodtryck och om hur det var att drabbas av malaria. Först satt vi helt tysta sedan började vi skratta. Hur kunde det bli så här?

Annons

Sedan, när jag satt ensam och grubblade över detta, insåg jag att det pågått en tid. Varje gång jag pratat med någon av mina vänner så är det åkommorna som stått överst på dagordningen. En har ständigt återkommande problem med ryggen och har operera ett navelbråck och är förstås överviktig. En annan är nykter alkoholist och dras med sviterna av sitt tidigare vilda liv som bland annat gett honom diabetes, och så är han för tjock. Ytterligare en har vidgat kranskärlen två gånger och går på kurs för att äntligen sluta röka (också en fetlagd man), en annan har gjort en fullständig bypassoperation och till sist har vi mannen som blev förgiftad och fick gulsot och tvingades sluta dricka vin och dessutom blev han påkörd på cykel och fick en wiplashskada.

Ni förstår vad jag menar. Vilka ynkliga gubs. Men om ni träffat oss hade ni inte märkt ett dugg, snarare tvärtom. Vi är egentligen ett glatt, bullrigt och självupptaget gäng som har vansinnigt kul tillsammans.

Men när vi träffas i mindre grupper eller pratar i telefon då kommer sjukdomarna. Inte så att vi gnäller och beklagar oss utan det är mer en slags redovisning, en slags terapi. Och det är konsekvent.

Så sent som i går pratade jag med han som går på rökavvänjning och han var deprimerad och håglös och vi ägnade en lång stund åt detta. Sedan pratade jag med diabetikern som blev matförgiftad utomlands för någon vecka sedan och trodde att hans sista stund var kommen.

Men när vi träffas, och våra kvinnor är med, då hörs inte ett ljud om krämpor och sjukdomar, då är vi våra vanliga machojag. Mycket märkligt.

Som vanligt!

Robert Dahlström, 0411-557853

robert.dahlstrom allehandasyd.se

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons