Vem behöver egentligen lära sig folkvett?

Härom dagen då det var 080808 tog en kvällstidning, med säte i Stockholm, tillfället i akt att hacka lite på oss lantisar till förmån för dem själva. Reportern gav oss några handfasta råd att leva efter om vi ska klara av att röra oss i huvudstaden. Rätt kul, faktiskt, men något missvisande. Och frågan är om stockholmarna själva lever som de lär – när de, till exempel, är på besök hos oss?

Tips ett säger att man aldrig ska stå till vänster i rulltrappor i Stockholm för då hindrar man mötande människor och riskerar att få på käften. För några veckor sedan stod tre familjer, uppenbarligen från storstaden, i en pulserande flock med barnvagnar, några cyklar och mängder av ungar och blockerade hela gågatan utanför Systemet i min lilla stad. De diskuterade högljutt vem som skulle gå in och handla och vad som skulle handlas. De höll varken till vänster eller höger...

Ett annat tips är att man inte ska stå kvar framför bankomaten och gå igenom sin privatekonomi när man tagit ut pengar och fått ett kontobesked utan snabbt ge plats åt nästa. Annars kan det hända samma sak som i rulltrappan.

Jag kan delvis hålla med om den kritiken. Ibland hamnar man bakom någon person som till synes faller i penséer över sitt kontoutdrag och är förlorad för världen. Då brukar jag harkla mig lite disket och då vaknar som regel personen.

Men den riktiga rysaren hände också i sommar och även denna gång var det en stor familj med en dialekt som avslöjade att de kom från Stockholm. Hela familjen flockades runt uttagsautomaten och när pappan skulle börja transaktionen började en unge gråta och skrika bara för att han ville sköta uttaget. Då suckade pappan och avbröt och bjöd in ungen att försöka. Därefter följde ett egentligen mycket intressant pedagogiskt experiment som dessvärre havererade. Trots hjälp från pappan misslyckades ungen gång på gång samtidigt som de andra ungarna stod och skrek att de också ville trycka på knapparna. Till sist fick automaten nog och svalde kortet och pappan fick ett vredesutbrott som hördes över hela torget.

Det var ett tragiskt följe med gråtande och hysteriskt skrikande barn, en högröd ilsken pappa och en mycket generad mamma som drog runt hörnet mot bankkontoret. Jag hade inte hjärta att upplysa dem om att banken var stängd sedan några timmar – numera är ju kassaservicen begränsad.

Nä, med dessa färska erfarenheter i sommarbagaget undrar man vem det är som behöver goda råd om hur man uppför sig bland andra människor. Inte är det vi i alla fall...