Väsen för ingenting
De flesta gamla fans har vid det här laget lagt brädorna på hyllan och gått vidare. Det är de som nu står en bit bak i publiken, ler roat och blir lite mjuka i knäna av nostalgi när grabbarna från Örebro spelar Mr Clean.
Framme vid scen står nästa generation, de som tagit vägen över Nerverstore för att hitta fram till farbröderna i Millencolin. Så återväxen av fans kan Millencolin inte klaga på. Och de ser till att röja på scen, spela gitarr bakom nacken och sparka stora hål i luften.
Men skatepunk är en svår genre att åldras i. Millencolin har på senare år försökt, genom röra sig mot ett lite mognare uttryck i sina texter. Och förstasingeln Detoxfrån nya skivan Machine 15är inte så dum. Men det bestående intrycket efter Millencolins konsert på Malmöfestivalen är inte en känsla av ett band som rör sig framåt. Det är känslan av ett band som skrivit varitioner på samma låt under hela karriären. Som fortfarande harvar samma fyra, fem powerackord runt, runt, runt. I låt efter låt efter låt.
Det är märkligt. Jag minns Millencolin som betydligt catchigare än så här. Men efter konserten har inte en enda refräng bitit sig fast. Och Millencolin 2008 börjar kännas som mycket väsen för ingenting.
