Vårt minne är vår fiende

Nästa morgon åkte Sara och den sysslolöse mannen vidare söderut.

"Frågan är om det inte är roligare att köra in i Frankrike redan här än att fortsätta ner till Mulhouse", tänkte han högt. "Det är det", svarade hon kort. Han körde koncentrerat och tyst förbi häxkitteln Frankfurt och inte förrän de passerat Saarbrücken, korsat gränsen och satt kurs mot Metz och Nancy, började han slappna av.

"Har du väldigt bråttom? Jag skulle gärna stanna en natt i Dijon, jag har varit där förr och känner till ett mysigt hotell mitt i stan - och en enstjärnig restaurang som är underbar!" "Nej, jag har egentligen inte alls någon brådska. Jag vet ju inte vad jag kommer att möta. Jag stannar gärna i Dijon", svarade hon.

Efter några mil vände hon sig mot honom och frågade: "Vet du vad som är det mest självdestruktiva som en människa har i sin skalle?"

"Nej, inte säkert, kanske sexdriften " trots att den också är skön?"

"Delvis sant. Sex har ju två sidor och det hänger ihop med vad jag tänker på. Nej, jag undrar om inte vårt minne är det som är mest förödande för oss? Att vi inte kan glömma, att vi inte tillåts glömma utan måste hela tiden släpa med oss en tung ryggsäck med dåliga erfarenheter som marterar oss genom livet. Visst kan vi glömma saker och ting för stunden, när vi ersätter minnena med nya upplevelser, men det kommer alltid timmar då vi ofrivilligt tvingas återvända till bitterheten och ångestfyllda minnesbilder."

"Är det därför du vill hitta den där mannen? För att göra upp med honom och få något som hjälper dig att glömma?"

"Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag kunde i alla fall inte bara vara stilla och grubbla. Jag mår riktigt gott just nu - det är kanske bra för glömskan att vara på resa?"

Han förirrade sig in i centrala Dijons gränder, fick backa halvvägs in på en bar för att vända och han hittade inte genast till torget där han tänkte parkera bilen. Han svor och domderade över sin egen desorientering och hon skrattade högt. När han till sist fann torget och osannolikt nog hittade en parkeringsplats, skrattade de båda.

På hotellet fick de veta att det blott fanns ett rum ledigt. Han tittade på henne och frågade om de skulle gå vidare.

"Nej, vi tar det", svarade hon.

Fortsättning följer.