Annons
Nyheter

Värmländskt band numera kultförklarat

Sedan dess att Sven-Ingvars på 90-talet gjorde sin omtalade spelning på Hultfredsfestivalen har den värmländska gruppen förvandlats från ett förlegat och töntigt dansband till att numera betraktas som ett kultförklarat allmängods.
Nyheter • Publicerad 21 juli 2008

Den kritikerrosade krogshowen 2002 bidrog även den till att Sven-Ingvars förblivit en angelägenhet än idag 52 år efter sitt bildande.

Den breda målgruppen gjorde sig gällande även i Sövde och den sedan länge utsålda konserten där barnfamiljer trängdes med såväl pensionärer som medelålders par.

Annons

- Detta måste vara en av de finaste platser som jag spelat på, säger Sven-Erik Magnusson en bit in i konserten och får det att låta som om att han verkligen menade det. Troligen var det också sant för inte fanns det någon anledning till onödigt publikfrieri när kvällens repertoar bestod av idel känt material.

Den inledande Börja om från början följdes av Leende guldbruna ögon och redan vid detta laget var folkfesten en faktum. Den rutinerade Sven-Erik lät mikrofonen vandra till några lyckliga damer på första rad innan han gav sig in i ett 60-tals medley innehållande bland annat Fröken Fräken.

Via Två mörka ögon och Säg inte nej säg kanske, övergick det stilla bänkgungandet till stående allsång. Trevligt och glatt men någonstans allt för bekvämt och förutsägbart. Det var först när Sven-Ingvars gav plats åt lite klassisk rock'n roll som konserten, under sin avslutande tredjedel, fick sig ett välbehövligt lyft. Campingstolarna föll ihop och picknickfiltarna fick agera dansgolv då musikernas synbara spelglädje smittade av sig på publiken.

Gitarristen Staffan Emestam hade stor del i den välkomnade tempoväxlingen. Hans för låtmaterialet aningen okonventionella gitarrspel bidrog till det där lilla extra. Höjdpunkten nåddes i en oväntat energifylld Jag ringer på fredag.

Vackrast denna afton var dock Kyss mig stilla i vilken Sven-Erik gav den egna rösten utrymme. Innan kvällen avslutades med Sommar och sol hann Sven-Ingvars med en finstämd Juninatten, vilket för dagen självklart var omdöpt till Julinatten.

Även om konserten inte bjöd på några större överraskningar och trots att låttexterna vid ett närmre studerande stundtals påminner om usla mellanstadiedikter sprängfyllda av klyschor och nödrim, så får Sven-Ingvars genom en imponerande fingertoppskänsla likväl ihop det till en både trovärdig och underhållande blandning.

Sven-Ingvars, som tillsammans med Magnus Härenstam och Björn Skifs, nyligen fick motta medalj ut kungens hand för sina mångåriga insatser, visade åter igen att man är något mer än enbart ett dansband.

Michael Högberg
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons