Världsreporter i närbild

Det börjar oavsiktligt komiskt med en svävande hatt av den typ Barbro "Bang" Alving ofta bar. Men lugn, det tar sig. Dokumentären om Bangs liv och rapporterande blir snabbt fascinerande.

Nyheter • Publicerad 15 december 2008

Barbro "Bang" Alving. Bild: Bonnierarkivet / ScanpixFoto:

Och inte bara för att hon far som en skottspole mellan världsscener som Berlin-OS 1936, spanska inbördeskriget, finska vinterkriget, Hiroshima eller möten med Gandhi eller Vietnams krigsdrabbade befolkning. Utan även för Bangs frimodiga, klarsynta stil, häpnadsväckande modernitet och skinn på näsan. Aldrig att denna "lilla journalistapa" kände vördnad inför demagogen Hitler eller Mussolini som "putar med magen" när han går.

Mot det synbara lugnet i krigsrapporteringen ställs kaoset på hemmafronten, kärleksaffärerna, tilltagande alkoholism och saknaden efter dottern.

Man känner faktiskt att de 75 minuter som Maj Wechselmann haft på sig kunde varit längre. Det enda irriterande är att berättarrösten håller sig till jag-form, utan att redovisa varifrån texterna kommer. Inte har då Bang fått manus-credit, inte.

Lars Thulin

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons