Vara med i tv i varuhuset

I går pratade jag om skillnaden mellan hur vi egentligen ser ut och hur vi tror vi ser ut. Jag har fått lite kommentarer kring det. En fotograf jag känner påpekade att en bild, ett fotografi bara är endimensionell medan människan är tredimensionell. Bilden är platt och de flesta människor blir konstiga på fotografier i jämförelse med verkligheten. Man ser alltså inte ut i verkligheten som man gör på bild. Trösterikt.

Men, påpekade fotografen, vissa människor att ett sådant utseende att de ser bättre ut på bild och de är lätta att försköna ytterligare. Det är sådana typer som blir fotomodeller. Undrar om de är medvetna om att de i själva verket inte alls är så vackra som på bild? Dessutom kan man numera lätt manipulera fotografier i datorn och göra riktiga underverk med folks figurer och ansikten. Men det är mest veckopressen som sysslar med sådant, absolut inte våra fotografer. De skulle ta det som en allvarlig personlig och professionell förolämpning om jag bett dem att göra någon/något snyggare.

Går vi över till rörliga bilder då blir det genast svårare. Då syns vi från alla håll, kan röra oss och till och med prata och göra miner. Det fungerar sällan att bara gå över en gata på film, och tro att det ser ut som en person, vem som helst, som går över gatan. Det är en del i skådespelarkonsten att kunna röra sig så att det ser naturligt ut. Alltså se ut som det vi uppfattar som naturlig gång.

Numera finns det övervakningskameror överallt. Det kan man diskutera. Jag har lite svårt för argumentet att har man inget att dölja då gör det väl inget med övervakningskameror. Saken är mer komplicerad än så. Men det är en annan diskussion.

Vad jag skulle komma till är att på många ställen har de desssutom monitorer där vi kan se oss själva när vi går in på varuhuset eller går runt på bolaget. Det är ett fruktansvärt tilltag. Vi ser ju inte riktigt kloka ut i de där monitorerna. Värst är det när man blir överraskad av att se sig själv och tror att det är någon annan. Deprimerande.

Men jag har stått och hängt vid de där kamerorna och monitorerna och studerat hur folk reagerar och det är högst olika. De flesta går bara förbi men några tar chansen och smilar upp sig och sträcker på ryggen och låtsas att de är i tv. Jag har till och med sett en person som vände och gick ut igen för att komma tillbaka och uppenbart spela en roll... Lite kul.

Som vanligt!

Robert Dahlström, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se