Vänsterns våld gynnar nazisterna

I lördags kväll samlades 3 000 människor på Limhamns torg för att manifestera för öppenhet, tolerans och människors lika värde. Tusentals ljus tändes för att lysa upp i mörkret. Polisen beskriver stämningen som glad.

– Det var lugnare än ett derby i damallsvenskan, sa Skånepolisens talesman.

Manifestationen hölls med anledning av att en grupp på cirka fem personer från Svenskarnas parti tidigare under dagen hållit ett torgmöte på samma plats. Det mötet samlade inga åskådare. Ingen var där för att lyssna.”

Så hade nyheterna kunnat beskriva det som hände i Limhamn förra helgen. Till exempel.

Så blev det inte. I stället blev det sida efter sida, inslag efter inslag, debatt efter debatt om polisvåld och demonstrantvåld. Nazisterna i Svenskarnas parti har visserligen en orealistisk världsbild men inte ens de hade nog kunnat drömma om den sortens uppmärksamhet.

Nazisterna – Sverige 1–0.

Till slut blev det, som vanligt, en fråga om information. Var det gatsten, sten eller annan sten som kastades mot polisen?

Senare samlades människor i en fredlig protest med tända ljus. Nej, inte mot nazism. Mot polisvåld.

SvP jublar.

Hur kan ett mikroskopiskt extremistparti hamna i centrum av en valrörelse?

Utan de maskerade personer som kommer till demonstrationer beväpnade med röda och svarta flaggor på spjut, ammoniak mot hästar, stenar, smällare och rökfacklor hade det inte blivit så.

AFA, Det svarta blocket, Det goda våldet, de autonoma, våldsvänstern...

De har hetat olika saker genom åren men deras metod har alltid varit den samma: konfrontation, gatsten, maskering. Kaos. De stjäl uppmärksamheten från de demokratiska demonstranterna och förstör för de som vill demonstrera seriöst. De är lika osmarta som de MFF-are som satte eld på sina egna flaggor i Champions League-kvalet och lika effektiva som självmordskompaniet i ”Life of Brian” som sticker svärden i sig själva.

Om de inte gjorde så mycket skada skulle man skratta åt dem. För de skadar inte bara sig själva, de gynnar sina motståndare.

Ett exempel av många: För 20 år sedan var Sverigedemokraterna ett parti som få tog på allvar. Deras pressreleaser gick i papperskorgen, ingen skrev om SD:s möten. Blev det däremot bråk fick de massor av press. SD förstod snabbt denna mekanism och ringde själva till media för att berätta om minsta gruff. SD:s egna företrädare har själv vittnat om bråkens oumbärliga roll för partiets framväxt.

Så banade vänsterns våld väg för SD. Tack så mycket.

I år är det Svenskarnas Parti som tackar de nyttiga idioterna från vänster som hjälper dem att framstå i god dager. Nu senast i Stockholm.

Nazisterna skrattar.

Misstolka mig inte. Nazism är avskyvärt och polisens våld måste granskas i en demokrati. Men de som beväpnar sig för att slåss mot poliser har ingenting med demokrati att göra. När det svarta blocket kommer in går demokratin ut och gråter.

De som är allra gladast för bråken kring SvP tror jag är SD. Tidigare var de det parti som ansågs mest främlingsfientligt och rasistiskt. Nu finns det ett ännu värre parti som militanta antirasister hjälpt till att boosta. Det är samma rädsla, okunskap och egoism som driver partierna, men med SvP till höger om sig framstår SD:s rasism nästan som rumsren.