Vackert och meditativt

Meditativa instrumentallåtar varvas här med mer traditionella poplåtar som framförs av gäster som Chris Martin, Flaming Lips och Michael Stipe. Låtarna har dock, stilmässigt vill säga, ingenting med gästernas grupper att göra. Instrumentalmusiken är vilsam och manar till en stunds eftertanke. Den pendlar mellan sparsamma nedslag på pianotangenter, som med lite fantasi påminner om när regndroppar träffar hårt klinkergolv i en stor tom sal, och ett elektroniskt sprakande 220 volts-ljud.

Dessutom lyckas de med det omöjliga och överglänser faktiskt originalverionen av Stones –Wild horses . Jag lovar!

Det är i vilket fall som helst den vackraste instrumentalmusik jag hört sedan Stan Ridgway och Petra Wexstun gjorde musik till Mark Rydens målningar –Blood . Poplåtarna är okej, utan att för den skull göra några större intryck, ja, naturligtvis förutom –Wild horses .

Lars Yngve