Ursäkta om jag inte reser mig upp

Alla har väl någon gång funderat över frågan "vad ska det stå på din gravsten?". Men redan en kort vandring på närmsta kyrkogård avslöjar att det där bara är en stor bluff. Här har folk chansen att hugga sina sista insikter i sten åt eftervärlden, och vad skriver de? Flaska!

Just det, det står inte ett jota på svenska gravstenar. Bortsett från den där gentlemannen på Ravlunda kyrkogård som hade för vana att skjuta upp allt till morgondagen, men bättrade sig på sitt yttersta och verkligen dog den 31 januari 1972.

Man får vara glad om det står en yrkesbeteckning, typ "fabrikören" eller "fiskmånglaren" på de annars rätt påkostade och sirliga monumenten till evigheten. Eller evighet och evighet, förresten. Gravplatsen har man bara så länge hyresavgiften betalas till församlingen, så där har vi en bluff till. Säga vad man vill om ohyra, men det är i alla fall bättre än hyra.

Ändå har vi stolta nordiska traditioner. Vikingarna tog det där seriöst. På deras runstenar slingrar sig runorna mångordigt runt i ormformationer och ser oerhört mystiska och suggestiva ut.

Man tror att där står var vikingaguldet är nergrävt, eller åtminstone något i stil med "Tung faller skuggan från Valhalls ärofyllda portar". Men det gör det inte alls. Där står alltid något i stil med "Halfdan reste stenen över sin broder Runar, som reste i österled när han plötsligt dog". Men ändå.

Det finns de som funderat längre. Som Poeten Alexander Pope, som skrev den här för Isaac Newton: Nature, and Nature's laws lay hid in night: God said, Let Newton be! and all was light.

Humor är aldrig fel. Det antyder en viss självdistans, och nog förefaller det coolare att skratta i dödens ansikte än att darra av skräck och självömkan. Exempelvis har Dustin Hoffman föreslagit inskriptionen "Jag visste att det skulle gå så här".

Groucho Marx kunde förstås inte lägga av utan att få sista ordet, så han skrev "ursäkta mig om jag inte reser mig upp". Mel Blanc, som gjorde rösterna till Warner Brothers tecknade filmer, vilar under inskriptionen "That's all, folks!". "I may be gone, but rock'n'roll lives on" står det på John Belushis grav.

Gamle skådisen WC Fields pratade om inskriptionen "på det hela taget skulle jag hellre vara i Philadelphia". Men hans efterlevande hade inte samma humor, och WC fick bara årtalen. Han lär för övrigt ha läst bibeln på sin dödsbädd, och när man frågade honom vad han höll på med svarade han "letar efter kryphål".

Sonny Bono har låtit citera en av sina Sonny & Cher-hits: "And the beat goes on". "The best is yet to come" lär det stå på Frank Sinatras sten.

Jag kan inte undanhållaen liten dialog från dvd:n till hårdrocksparodin Spinal Tap. Killarna besöker Elvis grav (som borde haft inskriptionen "Return to sender", men det har den förstås inte) och frågar sig "varför gör de inte gravstenar lite gladare?". "Antagligen för att de kopplar ihop dem med hela den där dödsgrejen".

Lars Thulinfunderar på inskriptionen "Har du

sett Night of the Living Dead?"

lars.thulin@allehandasyd.se