Ursäkta, det var ju inte er jag tänkte på

Ibland tänker man inte längre än den egna näsan och i mitt fall blir det således en kort tanke. I går skrev jag om färdigskivat bröd och färdigskivad ost. Det öppnade för missförstånd. Så här kommenterade Eva i Ystad min text:

"Du har många gånger ondgjort dig över färdigskivat bröd och pålägg. Jag ber dig att tänka efter.Många har faktiskt funktionshinder i händerna. Jag tillhör denna olyckliga skara.

För oss är det en stor välgärning med dessa färdiga produkter. Jag kan hålla med om att vissa pålägg har för tunna skivor, men då kan man handla i de affärer, som har manuell charkdisk och själv bestämma hur tjocka skivor man vill ha. Sen tycker jag att det är väldigt bra med de mejeriprodukter, som har skruvkorksutförande. Försök själv att öppna en mjölkförpackning med en hand. Det är i stort sett omöjligt eller hur?"

Och så här tycker Rosa, i Skurup, om mina antitankar om färdigskivat:

"Jag läser alltid din krönika men nu är du ute och cyklar. Är det nåt som är rättvist så är det färdigskivat. Det är det bästa som har hänt halva befolkningen.Det vill säga den halva som inte hade kunnat klara detta själv. Rättvist för nu kan de också få ta sig en skiva när de vill och hur som helst. Jag menar alla handledssvaga delvis skadade eller delvis förlamade eller alla andra med någon slags nedsättning av funktioner dvs gamla eller handikappade. De här människorna har äntligen rättvist fått en möjlighet att köpa ett bröd och gå hem och äta det med färdigskivad skinka. Utan att behöva vänta tills nästa dag på hemtjänsten eller assistenten som inte kan komma och hjälpa dem förrän då."

Kära Eva och Rosa – naturligtvis inser jag direkt vilka stora fördelar färdigskivad mat har för alla som inte klarar av att skära med kniven. Det handlar om livskvalitet att själv välja när och hur man vill ta sig en macka, sådant som är så självklart för mig och andra att vi inte ens tänker tanken att det kan vara ett problem att skära en skiva bröd.

Egentligen vet jag hur det är för några gånger under mitt liv har jag skadat mina händer; brännsår, skärsår och stukningar och då är det inte så lätt att fixa vardagen. Bara att ta på sig ett par jeans med en hand är ett tufft jobb. Näst intill omöjligt.

Men det var förstås inte de funktionshindrade som jag tänkte på när jag ryade mot färdigskivad mat utan på alla de som faktiskt kan skära själv men väljer att inte göra det. Jag ser det som en bild av hur samhället utvecklas – mer stress och krav som vi försöker kompensera på olika sätt, till exempel genom att köpa färdiga maträtter och skivat bröd.