Urban Nilmander: Urbans guide till Österlen

Att fånga Österlens karaktär och själ handlar om seende, smak, utsiktspunkter och tradition. Urban Nilmander väljer ut sina favoritställen på Österlen, de är fjorton till antalet och speglar olika områden. Som gårdsbutiker, böcker, slott och borgar, restauranger och ?. Jag tar området gårdsbutiker som exempel på vad det handlar om och som visar på uppläggningen av boken. Först presenteras en gårdsbutik mera ingående i en text på en fyra sidor - personer, produkter, särskildheter och en karta, som visar på platsen. Efter detta kommer förslag på ett tiotal andra gårdsbutiker med enbart adresser, telefonnummer och lite annat, som visar på inriktning och egenheter. Så är uppläggningen för varje avdelning. Urban Nilmander. Bild:Jan-Olle Persson Formgivningen är rörig och orolig, och de svartvita bilderna är hopplöst svartvita. Att skildra Österlen i svartvitt är som att äta skånsk äggakaga utan rårörda lingon. Färgerna är en betydande del av Österlen. Skiftningarna hos jord, himmel och vatten. Särskilt nu i maj är det svårt att se landskapet, utan att se färger - den ljusgröna optimismen i buskknoppar och lövsprickning. Jag förstår att det är en vägvisare för moderna stadsmänniskor, som ska visas runt på Österlen och bli förtjusta och betagna. Det är ett vällovligt syfte. Det är självklart att besöka det storslagna Glimmingehus, att besöka ett bättre matställe med skånskheter, ett galleri eller en bondgård, som säljer bruna ägg och mjölig potatis. Möjligen går det att ägna sig åt friluftsmåleri en vecka, att gå på loppmarknad i Svenstorp eller besöka en konsthantverkare, som tillverkar gäss eller höns. Men det är helt obegripligt vad andra saker i boken har med Österlen att göra - en tangotant i en gammal skola, islandshästar eller en plantskola. För mig är det främmande, ett effektsökeri och mitt intryck förstärks av en förmäten ton i språket. Bo Bjelvehammar