Underskatta inte konceptkonsten

@02 Anfang 4 rader:Det är lätt att inta en konservativ hållning när det gäller konst. Sedan några år florerar myten att måleriet är dött och har ersatts av obegåvad och obegriplig konceptkonst utförd av dilettanter som inte kan åstadkomma den enklaste modellstudie.

Därför är konstskolorna fulla av unga människor som inte bryr sig om krokins välsignelse utan istället lägger plåtbitar i en osorterad hög på golvet, häller över lite aska och kallar det för en bild av dagens värld. Till det lägger man ljudslingor med obegripligt babbel som ska symbolisera hur svårt vi har att förstå varandra, särskilt när vi kommer från olika kulturer och talar olika språk.

Det är väl ingen konst! utbrister den konservative och hänvisar till prins Eugens utställning i Ystad och den pågående utställningen med några av Skagenmålarna i Göteborg. Det var riktig konst det!

Men är det så enkelt?

Då handlade det mycket om yta och ett gott hantverk [S] människan och naturen var självklara motiv som gärna skulle avbildas så att vi kunde förstå det gudomliga i skapelsen. Lite idealiserat och dramatiskt.

Numera är det viktigare att ha en bra idé än att vara en god hantverkare. Numera behöver man inte behärska de klassiska grunderna för ett konstnärskap, det är nästan mer värdefullt att kunna svetsa och snickra än att känna till människans anatomi. Och de lite större objektkonstnärerna, till exempel Christo som gärna slår in broar och byggnader i tyg, har hela staber av medarbetare där de flesta är hantverkare av något slag. Det är själva idéen som är viktig, hur den sedan utförs och av vem är ointressant.

Jag tror att koncept- och objektkonst är betydligt svårare att få till än att måla ett hyfsat landskap. Jag är övertygad om att ska ett objekt fungera för betraktaren då måste det vila säkert på en genomtänkt och begriplig idé, en formulerad tanke om vad det ska gestalta och vilka känslor det ska förmedla.

Att skapa objekt spontant fungerar dåligt. Det blir gärna som alla happenings på 1960-talet; det var kul att titta på när nakna kroppar rullade runt i färg men resultatet var inte mycket att skriva hem om. Förvisso finns det en poäng i den konstnärliga handlingen men leder den ingen vart då är det mest en slags egenterapi.

Det är alltså väldigt svårt att skapa verkningsfull konceptuell konst som installationer och objekt. Det är förstås därför vi ser så få verk som överlever ens utställningstiden. Men det är just detta som är utmaningen [S] svårigheten att inte bara ha en väldigt bra idé utan också ha en klar bild av hur den ska gestaltas.

För det första var det inte bättre förr och för det andra är inte alls måleriet dött. Följ utvecklingen på gallerierna på Gamla väster i Malmö ett tag, där har varit, är och kommer mycket bra måleri. Det såg vi inte minst under gallerinatten i höstas.

Robert Dahlströmskriver kulturkrönika varje lördag