Annons
Nyheter

Underbart är kort

Okej, dags för en bekännelse. Jag tycker nog att Calaisas popiga solskenscountry lätt blir för mycket på skiva.
Nyheter • Publicerad 10 juli 2008
Lisa Troedsson och resten av tjejerna i Calaisa bjöd på en oemotståndlig, men alldeles för kort spelning på Ystad Saltsjöbad i onsdags.
Lisa Troedsson och resten av tjejerna i Calaisa bjöd på en oemotståndlig, men alldeles för kort spelning på Ystad Saltsjöbad i onsdags.Foto: 
... Lisa Troedsson ...
... Lisa Troedsson ...Foto: 
Allehandas recensent tycker att Calaisa är en vitamininjektion live. Bild: Gustav Wennerholm
Allehandas recensent tycker att Calaisa är en vitamininjektion live. Bild: Gustav WennerholmFoto: 
... Malin Törnquist och Anna Törnqvist i Calaisa spelade en vass men alldeles för kort konsert på Ystad Saltsjöbad i onsdags. Bilder: Emil Sandgren
... Malin Törnquist och Anna Törnqvist i Calaisa spelade en vass men alldeles för kort konsert på Ystad Saltsjöbad i onsdags. Bilder: Emil SandgrenFoto: 
... Malin Törnquist ...
... Malin Törnquist ...Foto: 

Deras perfekta stämsång och glättade produktion är lite som att äta sockervadd. Mumsigt, helt klart, men efter ett tag blir det för mycket klibbigt socker. Och man börjar önskar att någon riktigt snårig jävel till demonproducent, någon som T Bone Burnett, skulle skjuta in ett par laddningar salthagel i allt det söta och dutta ut några blyfärgade regnmoln på den sommarblå himlen, så att det blir lite nerv i syskonparens musik.

Live, däremot, är det en annan femma. Live är Calaisa en vitamininjektion rätt i n i publikens skrattgropar.

Annons

För när den glada popcountryn kombineras med tjejernas bländande leenden och spontana, okontrollerade mellansnack, då sitter man där och ler som ett fån, medan alla bekymmer packas ihop och lyfts iväg på bandets behagliga melodier.

Med låtar som Hey Girl, Sisters in Armsoch schlagerbidraget If i Couldbygger tjejerna upp en varm stämning i lokalen, som är så överfull att de sista eftersläntrarna inte får någon sittplats.

Och precis när det börjar bli för mycket av det goda, vispar Calaisa ner några riktigt nya och några riktigt gamla låtar i desserten.

Bäst blir det när det irländska svänget från Calaisas tidiga år tar över. Och den purfärksa låten Awakening, en vemodig tryckare med vackert sorgsna fiolmelodier, lovar massor inför nästa skiva. Men så, efter en knapp timme, när Calaisa har publiken helt i sin hand, så tackar de för sig.

De kallas visserligen tillbaka innan de ens hunnit av scen, och bjuder på ett par extranummer.

Men publiken vill inte ha extranummer. De vill ha en andra halvlek.

Och om Calaisa bara tagit ett par djupa andetag, lagt i överväxeln och kört någon timme till så hade de kunnat uträtta storverk.

Och det sämmer som det står på affischen. Calaisa, country man vill höra mer av.

Emil Sandgren
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons