Uggla hyllar Karl Gerhard
Magnus Uggla har planerat en skiva med Karl Gerhard-låtar sedan 1975. Pojkarna med tusch på ögonlocken i låten "Jazzgossen" var det som fick honom att börja lyssna på revykungens skivor i de sena tonåren.
– Eftersom vi var glamkillar så målade vi oss när vi gick ut och då tyckte vi det var så häftigt att en fyrtio år gammal låt handlade om samma koncept, säger han.
Sedan dess har Karl Gerhard dykt upp då och då under Ugglas karriär. 1977 gjorde han en inspelning av just "Jazzgossen". Men det som betytt mest är framträdandet i tv-programmet "Jacobs stege" i samband med hundraårsjubileet av Karl Gerhards födelse, där en Uggla utklädd till överklassdam framförde "Katt bland hermeliner". Efter det blev han erbjuden att följa med Karl Gerhard-sällskapet på jubileumsturné och därefter blev det Karamelodiktstipendiet och "Knäpp igen"-turné med Povel Ramel. Och sedermera egna krogshower.
– Allt det tror jag har att göra med framträdandet i Jacobs stege. Det kändes som att det var avsparken till en ny era i mitt liv, säger Magnus Uggla.
Förra året mottog han dessutom Karl Gerhard-stipendiet. I jurymotiveringen talades om likheterna mellan de båda artisterna.
– Ja, han skriver vassa texter, men mer intellektuella än vad jag gör. Det kan ta ett tag att begripa ironin i dem. Jag skriver mer så att man ska kunna ta till sig det direkt.
Dessutom var Karl Gerhard ofta politisk i sina texter – något Uggla alltid har undvikit.
- På sjuttiotalet när jag började spela skulle alla vara politiska. Jag tyckte det var tråkigt. Och det sitter i.
Dock har de båda mer än en gång tagit upp samma ämnen i sina texter. Och Karl Gerhards låttexter känns aktuella än idag, tycker Magnus Uggla.
- Det handlar om Stureplan och otrohet, precis samma saker som jag och många andra skriver om. Det var samma skit då som idag. Det är frapperande när man inser hur tidlösa låtarna är.
På en skala med populärkultur i en ände och finkultur i den andra, var skulle du placera Karl Gerhard?
– Finkultur, absolut. Även om han ju var bred folkligt sett, det måste man ju vara när man gör revyer. Jag skulle säga att jag är mer populärkultur
– Nähej, men det kan tyckas lite kulturaktigt. Och det känns ju jobbigt, men inte så viktigt, skrattar han. Nyheten om skivan "Ett bedårande barn av sin tid" släpptes först till SVT:s nyhetsprogram Rapport. En lite ovanlig lansering, kan tyckas, även om inte Uggla själv håller med om det. Däremot tycker han att det unika är att man hållit projektet hemligt så pass länge, bara ett par veckor innan lanseringen den 22 februari.
- Det här är en annan sorts skiva än vad jag hållit på med tidigare, mycket smalare. Den ska ses som en annan grej, det tycker jag är viktigt. Det var därför vi gjorde så.
@$:Vilka vänder du dig till med den här skivan?
– Jag tycker det vore kul om unga fick höra de här låtarna och kunde njuta av dem på samma sätt som jag gjorde. Det är det ena, men det är inte målsättningen. Det andra är att det är så inihelvete kul att sjunga sådana här texter som kräver att man levererar varje stavelse. R:en måste liksom få rulla ut ur högtalarna, och det tycker jag är otroligt roligt att göra. Det är nästan det jag tycker jag är bäst på. (TT Spektra)
Karin Fyrlund
