Tv-hösten är här
De ensamma mammorna som tvingar sina tvååringar att bedöma vilka män mammorna borde dejta, de tafatta bönderna som aldrig någonsin fått med sig en tjej upp på höloftet och killarna och tjejerna som inte kan tänka sig en karriär inom något annat än musiken och sången. Nu är de allihop tillbaka i mitt vardagsrum.
Hösten är säsongspremiär för allting på tv. Nu slipper vi gamla pinsamma repriser av Beverly Hills och Lyxfällan. Det märks på jobbet att hösten är här. Nu pratar vi om tv på lunchrasterna igen. Vem var bäst i Idol igår kväll? Vem var pinsammast? Vad tycker vi om killarna som försöker vinna de ensamma mammornas hjärtan med fjäskiga presenter till deras barn?
Varje höst börjar också något nytt. Oftast dissar jag allt nytt på tv. Om än med tillägget att det är kul att se, trots eller bara för att det är så dåligt. Jag har inte bestämt mig för om Kanal 5:s äckliga nya dokusåpa funkar med det tillägget eller inte. Kungarna av Tylösand känns som en gammal grej som tagits ett steg för långt i drömmen om att lyckas chockera och märkas i en värld och tid där inget längre tycks sticka ut. I Big brother kunde de i alla fall låtsas att det var svårt att vara isolerad från omvärlden, i Baren var de tvungna att jobba. Men i det här programmet gör de ingenting. Jag såg 20 minuter av premiärprogrammet. Sen var jag tvungen att byta kanal. Det är inte roligt att titta på en kalaspackade 19-åringar som slickar främlingar i ansiktet och kräks i bubbelpoolen. Inte någonstans. Det är heller inte nytänkande eller utmanande. Det är bara dumt och iq-befriat.
En annan grej som jag hade bestämt mig för att dissa är Välkommen hem. En total kopia av det hemska och enormt amerikanska Extreme home makeover. Allt sådant där som bara köps in och görs exakt likadant fast på svenska är lite tråkigt tycker jag. Ännu mer tråkigt om förlagan till kopian har sänts i flera år i svensk tv. Därför skulle jag inte tycka om Välkommen hem.
Det gick inte bra. När jag hade förra veckans premiärprogram på i bakgrunden kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken samtidigt som jag fick gåshud över hela kroppen. Det var något som hände när lilla Maggan kom hem till ett nyrenoverat hus och alla hennes nära och kära stod i trädgården och jätteexalterat ropade surprise! (fast på svenska då då).
Varför känner jag så? Det är ju inte bra tv. Synd att man blir så utanför på jobbet om man inte tittar...
