Trelleborgsrevyn har skrattarna på sin sida

Är det inte märkvärdigt, hur vi varje sommar låter oss kastas tillbaka till ett oskuldsfullt, idylliserat Folkhemssverige, där könsroller inte var komplicerade, sociala tillhörigheter självklara och typer inte hunnit stelna till stereotyper.

Så är det i landet Sommarfars, vars överspelande ambassadörer så här års invaderar folkparker och utomhusscener. Genren är så mossbelupen att den när som helst skulle kunna bli kult – fast där är vi inte än.

Frågan är förstås om de många semesteravkopplade Söderslättsbor som sökt sig till Trelleborgs Folkets park denna premiärvädersperfekta fredagskväll vill ha nymodigheter och problematiseringar. "Nej", hör jag er med en mun säga, och jag får väl slappna av och anse mig överröstad.

Den ovanligt sena premiären på "Charmören från Snarringe", en Arnold & Bachfars bearbetad av Nöjesteaterns Anders Aldgård, har gjort Trelleborgsrevyn gott. Regissören Ulf Björkegren och hans koreograferande fru Christel har haft extra tid att piska ensemblen i form.

De är vid det här laget ett väl samtrimmat gäng, där veteraner som Jessica Türsch-Andersson, här som argbiggig fru till en vänstrande fabrikör, kan servera stabila passningar åt nytillkomna talanger som Emily Hansson, som blommar ut till fullo i rollen som lättförälskat våp.

"Charmören" har spelats i Trelleborg förr, senast 1997, men det är en omarbetad, lokalfärgad version som dessutom spetsats med helt nya sångnummer, som den charmerande inledningen "Sommar i palmernas stad".

Spelet snurrar runt Putte Pärsson, en gråtrist kamrerstyp som får genomgå en verklig "make-over" för att få fabrikörens dotter förälskad i honom. I planen ingår att sprida ut ryktet att Putte haft en affär med filmstjärnan Anita Ekberg. Funkar det? Ja, är Sickan Carlsson käck? I den tacksamma rollen som Putte tar Nils-Gunnar Snygg ut alla Poppe-svängarna med minspel, plastik och gutturala brunstvrål. Vad gör det då att han definitivt är överårig för att leva upp till fabrikörens hopp om att han en dag ska ta över familjefirman?

På liknande sätt har ensemblen sina svaga punkter – men det är sådant driv i spelet, i dansnumren och i de flesta av sångerna att man inte hinner reta sig på skönhetsfläckarna.

Det är trivsamt, lättsamt och lustigt – om än ibland lite åt det putslustiga hållet - och publiken har hjärtligt roligt.

Och när Trelleborgsrevyn öppnar akt två med att ro i land ett sång- och dansnummer som för handlingen framåt, då blir man imponerad.

Strax därpå trasslas givetvis handlingen till av att Anita Ekberg dyker upp, och där gör Alice Bange riktig filmstjärneentré med sådan sensualism att publiken knappt hade blivit mer förförd om så La Ekberg själv visat sig.

Trelleborgsrevyn är i form, och i sommar har de skrattarna på sin sida.

Lars Thulin

0410-545 20

Lars.thulin@allehandasyd.se