Tre filmer på sex timmar

Årets filmfestival i Göteborg firar 30-årsjubileum, fast egentligen är det bara 29-årsjubileum eftersom man hoppade över siffran 13av rädsla för siffrans inneboende onda magi. Det började med 17 filmer och 3000 besökare. I år visas 450 filmer och besöksantalet beräknas uppgå till 150 000 personer.

Under några år på 1980-talet hade festivalen stora, ekonomiska problem och hotades av konkurs. Nu är allt i balans igen och festivalen har blivit ett evenemang som märks i hela stan. Hotellen är fullbelagda och man ser filmfolket överallt. En biobiljett kostar 60kronor och nytt för i år är en spårvagnsbiljett för 30kronor som ger fria resor med linje sex under hela festivalen, den linje som når de flesta av biograferna.

Det är bra eftersom ett evigt problem på festivalen är att hinna mellan de olika visningarna. Göteborgs innestad är stor och biograferna ligger utspridda och alla visar filmer samtidigt. Målet för en sann festivalbesökare är att se så många filmer som möjligt under de dagar man är i stan. Mitt eget rekord är fem filmer på en dag men det är fullt möjligt att få in fler. Den första filmen visas 10.00 och sedan rullar det på till efter midnatt.

Det krävs alltså noggrann planering och ett strategiskt tänkande och en bra karta. Efter några dagar känner man igen filmfestivalmänniskor på deras vilt stirrande, röda ögon (tre filmer på rad), deras tjurrusningar genom stan med en brödbit mellan tänderna och en vattenflaska i ena handen på väg mellan biograferna och till sist ser man dem sitta på någon pub eller krog, lätt framåtböjda över borden, bleka och urholkade iansiktena med ryckningar kring ögonen och fjärrskådande, hänryckt blick. Ölen framför dem förblir ofta orörd, de är inga festmänniskor, de är festivalbesökare.

Numera försöker jag ta det lite lugnare men lördagen kan bli tuff. Jag har tre viktiga filmer från lunch och framåt. Det är Den nya människan av Klaus Härö (han som gjorde Den bästa av mödrar som till en del spelades in i sydöstra Skåne) som är festivalens öppningsfilm och förväntningarna är skyhöga. Därefter, med blott 20 minuters mellantid, ser jag den redan omtalade Hata Göteborg! som handlar om vilsna ungdomar i Helsingborg. En kvart efter den filmen är slut börjar dagens tredje premiärfilm, Helena Bergströms regidebut Se upp för dårarna! Om nu allt klaffar har jag då avverkat nästan sex timmars film på raken. Och är säkert sugen på en bit mat på någon av de trevliga krogarna runt Järntorget.

På själva Järntorget, invid Folkan, står ett stort festivaltält. Där har man arrangemang mest hela tiden. Musikframträdande, intervjuer med regissörer och skådespelare, seminarier och mycket annat. Där finns också bar och lite käk, förstås. I ett annat hörn av Järntorget ligger restaurang Respekt som också är ett högkvarter för filmfestivalen. Här minglar man och tar ett glas vin och här är också seminarier och diskussioner. På Respekt ska jag bland annat lyssna på Filminstitutets nya vd Cissi Elvin. Klockan 10.00 på söndagsförmiddagen...

Robert Dahlströmskriver kultur-krönikor i Allehanda varje lördag