Totta

Hi Fidelity/EMI Var inställd på värsta sömnpillret, jag menar förutsättningarna finns: En turnéplatta som spelats in under sena nätter på hotellrum och pianobarer, hur kul låter det, och med Totta, dessutom? Men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Det här, som ni säkert redan gissat, inte den duettklämkäcka svensktopps-Totta, vi möter, nej, det är den luttrade mannen med spruckna sömmar i kavajen som halvsitter med ena skinkan på en barstol, och framför inspirerade och avskalade tolkningar av utländska storheter som Dylan, Sleepy John Estes, Gordon Lightfoot, men även svenska storheter som Hellberg, Plura och Wiehe - och plötsligt låter det som att Totta menar vad han sjunger - på riktigt... Ja, ni får tro det om ni vill, men till och med hans version av Velvet Undergrounds "Pale Blue Eyes", känns befriande naturlig. Intimt, inrökt och avskalat, och utan några skivbolagskrav på att följa upp succén med duettplattan, då blir det avslappnat och personligt. Jag visst det inte tidigare, men det är precis så här vill jag höra Totta.