Toots – en jazzig krutgubbe
Denne Brysselfödde krutgubbe hade inte bara sitt fantastiska harmonisinne kvar utan även tekniken att hantera sitt kromatiskt stämda munspel till fulländning.
Vivet att han har starka band tillvårt land. Själv hade jag den stora glädjen att få turnera med honomide skånska folkparkerna i slutet av 1950-talet (i egenskap av trumslagare i pianisten Jan Tollarparen Erikssons trio). Redan då fick manerfara Toots stora sväng- ochkommunikativa berättarglädjeav jazzminnen. Och han har mött dem alla - numera framlidna men ej bortglömdajazzgiganter.
I tisdags kom de lite osorterade (möten med Billie Holiday, Miles Davis, Jaco Pastorius Ellington, Basiemed flera) men även som anledning till en hyllning och val av passande komposition. Typ Louis Armstrong och What a wonderful worldsom avslutade Toots konsert med eminente pianisten Claes Cronas trio. Crona är den som lyckats få hit Toots efter fyra års övertalningsförsök. Innan dessutspelades en hel timmas förstklassig svensk jazz. Här fanns två sagolikt skickliga gitarrister - Ulf Wakenius som hyllade framlidne danskebasisten Niels-Henning Örsted Pedersen med Iskovens dybe stille ro, och kollegan Andreas Sjöberg som blixtrade till med en uppvisning i de högre divisionernaislitstarka Broadway.
En av Europas främsta trumpetare, Peter Asplund, hade man gärna hört mera av än några laddade chorus i Caravanihop med ljuvliga jazzsångerskan Viktoria Tolstoy. Däremot visade sig Peter vara en ypperlig sångare med starkMel Tormé-influens i sin version av Leonard BernsteinsLucky to be me, därrösten blev till en förlängning av trumpetens instrumentella möjligheter.
Lycklig var även jazzsångeskanVivian Buczek från Malmö, som sjöngut med de lokala kollegorna Sara Ahlcrona och Lynette Koyana i Can"t we be friends. Hon var också utmanandesolo medenbart den ständigt spännande, sparsmakadeoch utlevelserike Claes Crona vid flygeln i Michel Legrands berörande världsballad - What are you doing the rest of your life?
Ja, efter att Toots berättigat applåderat sina medmusikanter, själv fått stående välkomst- och finalapplåder ochbriljerat i både Fjäril vingad syns på Haga, sitt musikaliska "visitkort" Bluesettetill Dave Brubecks lika hänförande In your own sweet way, såg han upp i taket: "Satchmo, vi ses snart om några år".
- Men å andra sidan har Claes Crona skrivit ett kontrakt på 20 år med mig - så vem vet?" skrattadeToots till sina "broken Swedish"-kommentarer, vilka publikentog till sina hjärtan liksom hans fantastiska munspelsutsvävningar. Utsvävningar som fortfarandesaknar motstycke. Låt oss hoppas påett återseende, Toots. Snart!
Christer Nilsson
