Tommy Cash hyllade bortgångne brodern

Och eftersom bakgrundstejpen krånglar hinner Tommy också buga sig mot sina "medmusiker", även de osynliga och hörbara via bakgrundstejp.

Det bor en spjuver i den annars rätt buttre farbrorn i den svarta kostymen, på amerikanskt countryvis prydd med glimrande svart strass. Och det är entertainerådran som räddar Tommy Cash, i mellansnacket mellan låtar som annars framförs ganska sakligt och färglöst.

– Jag får alltid en kall kår av att höra Johnnys röst, säger Tommy och berättar om när rocklegenden Carl Perkins ringde Johnny Cash mitt i natten:

– "Jag har skrivit låten som kommer att föra dig tillbaka" sa Carl. "Jag visste inte att jag hade åkt någonstans", sa Johnny.

Tommys stämma ligger nära Johnnys, om än något snäpp högre i registret. Och han är stöpt i precis samma country- och gospelform.

Det är lite amerikansk patriotism, och rätt mycket Gud över Tommys timslånga konsert. Inte minst genom skånska gospelkören Released, som ger låtarna ett välbehövligt lyft med sin inlevelserika, lekfulla stil var gång de kommer in. Det är synd att de inte stannar.

Även om många av de runt 300 personer som kommit säkert är där för hyllningen till Johnny Cash, som skulle ha fyllt 80 år i år, så gör Tommy inte bara Johnny-hits som "Folsom Prison Blues" och "Ring Of Fire." Hans egna låtar, som "Rise & Shine" (egentligen skriven av Carl Perkins, den också) och gospeln "How Can Anyone Not Believe", som anför naturens skönhet som bevis för guds existens, har kanske inte samma lyster. Men med "Six White Horses" (1970) fick han pusselbitarna på plats, och en hit i USA.

Där sjunger Tommy "goodbye John", egentligen riktat till John F Kennedy. Men det funkar ju lika bra för brodern. Ändå blir Tommys konsert inte bara en hyllning till en saknad bror. Den hade funkat utan att Johnny Cash namn ens nämnts. Fast det hade kanske inte lockat lika mycket folk.