Tjejerna tar plats på Äspöfestivalen

Den lilla musikfestivalen på åkern utanför Äspö får sin tredje upplaga i sommar, närmare bestämt den 4 augusti. Som vanligt blir det picknickkänsla och tonvikt på artister ur alternativmusikens undervegetation.

Sex akter kommer festivalen att hinna med under festivaldagen, och i dagarna släpptes de första namnen: Berlinbaserade Kitty Solaris och Charlotta Perler, som under namnet Big Fox gör eftertänksam pianopop med personlig touch. Dessutom kommer punkbandet Vånna Inget, nedflyttade till Malmö från Småland.

– Kitty Solaris är vår långväga gäst, berättar Äspöfestivalens Erika Rosén. Kitty påminner lite om Cat Power och Velvet underground. Det är en driftig kvinna som driver eget skivbolag och en klubb, "Schokoladen", i Prenzlauer Berg.

Det kommunala stödet har fördubblats, till 20 000 kronor, och Äspöfestivalen har även fått ett litet stipendium på 5000 kronor från kulturkollektivet Spillkråkan. I båda fallen handlar det om en uppskattning för att med ideella krafter hålla liv i landsbygden.

Runt 250 personer dök upp i fjor, och man hoppas kunna växa ytterligare lite i år. En nyhet är den "jamhörna", med instrument och allt, som ska stå till buds för spelsugna festivalbesökare. "Öppen scen"återkommer, om än med krav på föranmälan.

– Vi fortsätter med samma koncept, berättar Erika Rosén. Det är fortfarande en gratisfest där vi går med hatten för att få pengar till artisterna. Man ska vara så bortskämd man kan bli, både artister och publik!

Många kvinnliga artister uppträder på Äspö; något som bidragit till dess rykte som lite av en feministfestival. Men ryktet stämmer inte, enligt Erika Rosén. Äspö råkar bara vara en hyfsat jämställd festival - vilket sorgligt nog får den att framstå som kvinnodominerad.

– Vi är en musikfestival på landet helt enkelt, säger Erika Rosén. Någon annan inriktning finns inte.

– Förra året var det elva män och tio kvinnor på scenen. Och organisationen Ladyfest skrev om oss och rekommenderade oss som en festival där kvinnor får lov att ta plats. Men det är ju lustigt att vi sticker ut på det sättet.

Man tänker inte "mansfestival" om de etablerade musikfester där manliga artister dominerar, reflekterar hon. Och Kulturbolaget i Malmö, är det något slags "mansklubb"?

– Vissa ser oss nog som en jämställd festival, och drar sina slutsatser av det, kommenterar Erika Rosén. Och fine, det är bättre än att vara ojämställd!