Tittarnas favoriter gick vidare

Det var väntat. Däremot är det en mindre skräll att Swingflys "Me And My Drum" följer med Dannys "In the Club". Dessa båda låtar var tittarnas favoriter när årets första deltävling i Melodifestivalen avgjordes på lördagskvällen.

Det blev rapparnas afton. Tidigare har det mesta som lutat åt hiphop eller ens haft rappade partier haft svårt att hävda sig i Melodifestivalen. Desto lättare har det varit att håna försöken, och många har känt sig manade att göra just det.

Men i år är det annorlunda. Det kan finnas två huvudförklaringar. Antingen har den telefonröstande allmänheten äntligen lärt sig acceptera musikformen. Eller så har de kompetenta utövarna slutligen börjat acceptera tävlingsformen, vilket fört med sig att kvaliteten höjts.

Dannys förhandstippade låt är en modern disco- eller houselåt, som handlar om just det: om disco. Temat är klassiskt, och går tillbaka till åtminstone "Saturday Night Fever", filmen om killen från de slitna kvarteren i Brooklyn som lever upp när han kliver in på klubben. Den här låten röstades fram i den första omgången, innan räkneverken ställdes om och de låtar som inte åkt åt – tre stycken – ställdes mot varandra i en ny omröstning.

Kanske var det nyordningen som hjälpte Swingfly till final. Ett rimligt antagande är att dessa båda låtar delvis tog ut varandra i den första omröstningen, men att "In the Club"-fansen i den andra valde sitt andraval: Swingfly.

Swingfly heter egentligen Richard Silva II, växte faktiskt upp på Brooklyn och har även bott i Trinidad. Men han är halvt etablerad som rappare i Sverige; redan 2004 rappade han på Teddybears STHLM:s låt "Hey Boy".

På scen i Luleå hade han sin sidekick Christoffer Hiding, som tävlade i "Idol" 2007. Låten har Swingfly skrivit tillsammans med Teron Beal, Patrik Magnusson och Johan Ramström.

Även Danny har varit med i Idol, år 2006, liksom i Melodifestivalen; han ingår i trion EMD som för två år sedan tog "Baby Goodbye" till en tredjeplats. Även hans framträdande hade amerikansk inblandning: för koreografin står Nick Bass, som tidigare jobbat med bland andra Beyoncé, Britney Spears och Michael Jackson.

Tävlingens enda bidrag med liveinstrument (en elgitarr, det märkte ni kanske inte) och dansande godis (gigantisk lakritskonfekt, det märkte ni säkert) slogs ut. Le Kids "Oh My God" kom femma. Men för er som gillar titeln finns en annan låt med samma namn i en annan deltävling.