Tio år som festivalgeneral

Hur fick du jobbet som general?

– Roland Hassel från Mikaelifesten, som det hette då, ringde och frågade om jag ville ta över efter Per-Henrik Christmar. Och jag bad att få tänka på det, för jag var precis på väg ut genom dörren. Man fick ju tänka på vad det innebar, hur mycket tid det kunde ta.

– Dagen efter tackade jag ja. Det var ju en ära. Och det kändes kul att få vara med och se hur det fungerar och kanske påverka lite.

Blir du rik på det?

– Ha ha! Snarare tvärtom. Min telefonräkning betalas till viss del, och vi som jobbar på festivalen får mat och dricka. Det är många som tror att man blir stenrik. Men vi jobbar helt ideellt för att vi vill ge trelleborgarna detta.

– Man får vara med om mycket, och det är det man blir "rik" på. Upplevelser. Och tillfredsställelsen av att se folk glada.

Känns det som om tio år av träldom, eller har åren flugit förbi?

– Det har gått väldigt fort. Det känns mer som halva tiden. Det är mycket jobb hela året och mycket att tänka på, och har man mycket annat att tänka på kan man tappa bort lite av det här ideella.

Om du fick bestämma allt?

– Oj, jättesvårt. Jag skulle vilja ha fler öppna platser i stan, så att vi kunde ha "nisch-tält" med olika musikgenrer, ungefär som på Malmöfestivalen. Och det är kanske på gång, vi får se. En stor scen på Stortorget hade jag velat ha. Och mer konst.

– Vi har inte så mycket pengar till underhållning, annars hade jag försökt ta hit en artist som satte Trelleborg på kartan, ungefär som IFK Trelleborg med Rhapsody in Rock. Lady Gaga i Trelleborg. Det går ju inte, men något som får folk att säga "va? I Trelleborg?!"

Vad är den viktigaste förändringen sedan du började 2001?

– Att artisterna blivit mer välkända och framträder kvällstid. Det har gjort det till mer festival än marknad.

Hinner du uppleva festivalen själv?

– Ja, det har jag lärt mig. De första åren försökte jag vara överallt och, presentera allting. Men jag har lärt mig att föreningarna är duktiga på att presentera sig själva och att jag inte behöver visa mig överallt. Men jag tror inte jag sett en enda hel konsert.

Vad är mest spännande i år?

– Kollektivet som gör ungdomsområdet i Stadsparken. Jättekul! Att de istället för att gnälla satte ihop något eget. Och det är idérika, driftiga ungdomar. Jag tror de tillför att ungdomarna kan hitta en plats där man får lov att vara ungdom. Och som gör Palmfestivalen mindre "gubbig."

Hur länge tror du att det är kul?

– Så länge man får tillbaks något av kommittén. Man måste förnya, men förnyelse behöver inte betyda att generalen byts ut. Utan kanske att man samarbetar med andra föreningar. Byter man general så kommer den nye att ha samma förvirrade uttryck som jag hade de första åren. Då vågar man inte förändra för mycket, man går i samma spår.